- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
152

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERNHARD HEGARDT

handlarn själv står risken. Givetvis
är det en stor fördel så väl för
förläggarn som bokhandeln att på
detta sätt få sälja i kommission. Men
kräver detta nödvändigt
monopolform? Konstnärerna t. ex. lämna i
allmänhet sina tavlor att
kommis-sionsförsäljas av konsthandeln och
återfår dem, i de fall de förbli
osålda. Likaså ha oftast
lösnummerförsäljare av tidningar och tidskrifter
returrätt, utan att någon i dessa
eller liknande fall ifrågasatt
monopolkommission.

Finns det därför överhuvudtaget
något skäl, varför inte
kommis-sionssystemet beträffande
bokhandeln fritt skulle kunna utsträckas
och att härigenom någon bok skulle
riskera att bli osåld? Absolut inte.
Bokförläggaren har givetvis intet
intresse av, att
bokförsäljningsställena begränsas, utan detta får nog
ses som ett privatekonomiskt
intresse för dem, som inneha
bokhandelsprivilegierna. Vid närmare
eftersyn visar det sig också, att här
egentligen bara blir kvar det förut
omnämnda argumentet, nämligen
att bokförläggaren inte kan trycka
så stor upplaga av en bok, att den
skulle kunna räcka till fullständig
sortering i alla boklådor, om dessas
antal ökades, i ali synnerhet, om
det gällde en bok, vars
försäljningsmöjligheter äro tvivelaktiga. Som
tidigare påpekats är emellertid
detta på intet vis nödvändigt, ja,
kanske inte ens önskvärt, i
synnerhet inte om försäljningsstället hade
rättighet att i fast räkning eller med
returrätt inom viss tid rekvirera
beställda böcker.

Det fjärde argumentet, d. v. s. att
ali litteratur under 2: 75 kr. för
häftat exemplar är fri, är på sätt och
vis ett tråkigt sådant. Hur det
fungerar, kan vem som helst övertyga
sig om t. ex. under en järnvägsresa.
Denna billigare litteratur försäljes
till stor del genom kiosker o. d. och
består huvudsakligen av sämsta
kriminal- och Nick Carterlitteratur.
Visserligen finns det också bra
böcker i denna billiga prisklass, men
än så länge märks de föga på
försäljningsställena. M. a. o.: följden
av denna anordning är, att just den
dåliga litteraturen, som man vill
motarbeta, får försäljas fritt och
obehindrat, medan den goda är
ransonerad och monopoliserad.

Om vi emellertid tänkte oss den
möjligheten, att litteraturen finge
säljas fritt som andra varor, så tror
jag inte, att en sådan anordning
skulle medföra större nackdelar,
medan fördelarna voro obestridliga.
För bokhandlarna skulle det bl. a.
medföra, att förebråelsen för
mono-polism och rädsla för vanlig sund
affärskonkurrens bortfölle. Att
allmänheten så skarpt reagerar på
denna punkt beror inte på någon
illvillig okunnighet, som så ofta
insinueras från bokhandlarehåll, utan
medan man finner det i viss mån
upprörande, att just det fria,
tryckta ordet skall vara underkastat
dylik monopolism och ransonering, en
sak, som är alldeles särskilt ömtålig
i dessa tider, när det fria ordet
överhuvudtaget befinner sig i ett så
prekärt läge. För
bokhandelsmedhjälparna betydde det, att fältet för

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free