Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY PETER MAT THIS
Mollie Faustman har gett svenska barn
sin bästa bok hittills, med Två syskon
och Kjell (Natur och Kultur), en pärla
bland ungdomsböcker. Den handlar om
präktiga ungar i Hälsingland och annars
om svenskt folk och svensk natur;
medryckande, klokt och fint skildras en
lyckligt genomkämpad liten strid för
syskongemenskap, delvis mot försumliga fäder
och en icke-fader. — Josef Kjellgren har
skrivit en frisk och munter pojkhistoria
från Sörmlandskusten: Äventyr i
skärgården (Natur och Kultur). Simon
Dunderhake med uttern Kristoffer har alla
möjligheter att bli tiotusentals
äventyrsglada småpojkars vän. Småtösers också
för övrigt. Dessa bägge böcker är
naturligtvis redan diktning, föredömliga även
i språk och stil. — En bra berättad och
god bok är Ödemarken av Ella Wilcke
(Natur och Kultur), som handlar både
om björnungar och ett par fosterbarn
till en ödemarkslärarinna, en norsk och
en finsk pojke. Av samma förf. finns
förut en raskt tecknad sommarsaga om barn
i Dalarna: En sommar på egen hand.
Båda böckerna har ett gott om än mindre
säkert språk. — En vacker och stark bok
om finska barn under kriget är
Pikku-Lotta av Edith Unnerstad (Fahlcrantz &
Gumælius). Som andra bland de bästa
ungdomsböckerna kan den gott läsas
också av äldre, som vill genom ärliga och
kunniga skildringar utvidga sin
kunskap om barn. Den har ett klart och bra
språk.
Ungdomligt käck och lustig är Barbro
Lindvalls Fram ska vi! (Sv. Lärartidn.
Förlag), som berättar om flickor på
vandring genom svenska bygder, på ett
rappt och sorglöst språk. En annan
vandringsbok, Bertie Bergens God tur
(Sv. Lär.-tidn. Förlag), är
innehållsrikare men inte mindre rolig och livlig. Den
handlar om svenska pojkar på äventyr i
Norge, med lite godtyckliga händelser
men bra skildringar från broderlandet
och ett friskt språk. — Sid Rolands
Spökslottet (Eklunds) är ett stort steg
framåt från hans ett år äldre bok
Eterrösten. Den nya boken har kommit de
riktiga pojkarna närmare, och det är
både en renhårig äventyrsberättelse och
en realistisk studie, lite fladdrig och
hastig bara. — En pojkbok som kallas
"kriminalroman" är Jan Iwar Billows "Blå
masken" (Sv. Lär.-tidn. Förlag), och
den läses med minst lika mycket
förtjusning av pojkar som riktiga "deckare",
men den går mest ut på försvar för en
pojkliga i en småstad. Den leder också
till räddning för de unga
"brottslingarna". Men den låter nog de vuxna spela
en väl storordig och svag roll, med vissa
gamla trevliga undantag. Vardagligt
nutidsspråk även i dessa böcker. — Louis
de Geer avslutar med sin nya bok Den
nye läraren på Singleton (Bonniers) sin
livligt uppskattade serie om en svensk
pojke i en engelsk internatskola, och
Gustaf Lindwall berättar i Farbror Kalle
och jag (B. Wahlström) om en svensk
pojke på resa till Palestina och andra
medelhavsländer. Pojken råkar
naturligtvis ut för groteska äventyr med lycklig
utgång. Gustaf Lindwall är humorist och
en skicklig berättare. Han är en av våra
bästa ungdomsförfattare men har de sista
åren roat sig med att utge äventyrs- och
pojkböcker i det mindre formatet (året
förut Klassens svarta får). -— Jöran
Forsslund har skrivit en liten rad
äventyrs- och flygböcker redan, och den sista,
Flygplan över Älvholmen (Wahlström &
Widstrand), är inte den sämsta. Den
innehåller kortare berättelser om pojkar
och flygning, enkla och levande
historier, de bästa denna årgång om ämnet.
Böcker som Harald Victorins Fyra män i
luften och Gösta Högelins Rolf blir
flyg-kadett är trots det längre syftet mest
tillkrånglade historier på tråkig jargong. —
Till äventyrsböckerna hör flera av Gustaf
Bolinder, senast Dödsstigens väktare (B.
Wahlström), alla rika på stoff och
naturligt spännande men ovigt formade.
Rätt många flickböcker av typen
lättläst men konventionell kunde nämnas.
Arten är oskyldig och underhållande,
den leder upp till den vanliga
familjeromanen men inte vidare. Sådana är
Ulla-Stina och de andra, av Elie Rydsjö,
Tvillingarna på Loholm av Birgitta
Claeson (Tiden), Fröken Carells klass av
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
