Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDAREFRÅGAN, URVALET OCU DEMOKRATIEN
ligen i det stora flertalet fall ett
hårdnackat motstånd att förvänta
gentemot så utmanande
prövningsmetoder, vilka därtill skulle livligt
ogillas av valmännen själva.
Här stanna också den
demokratiska ordningens vänner inför
det svårlösta dilemmat: hur skall
ett tillräckligt antal insiktsfulla
ledare kunna koras av en i huvudsak
insiktslös eller ännu icke
tillräckligt insiktsfull väljarkår.
Svårigheten gäller för föreningar
och yrkesgrupper lika väl som för
hela nationer och folk, och den är
fundamental. Endast i den mån de
nutida demokratierna mäkta
verkligen lösa detta sitt största problem
(som djupast gäller den
intellektuellt och moraliskt högvärdiga
begåvningen och dess rätta placering
inom riksstyrelsen), trygga de sitt
eget bestånd och sin fortsatta
utveckling som politiskt, ekonomiskt
och kulturellt självständiga
enheter.
Är nu detta den demokratiska
ordningens högsta urvalsproblem
att akta som principiellt olösligt?
Innebär det ett politiskt motstycke
till baron Münchhausens berömda
försök att lyfta sig själv och sin
häst ur träsket vid sin egen
stångpiska? Eller kan det, om icke
lösas, så likväl bringas närmare en
lösning genom en kringgående
rörelse och genom ett effektivt bruk
av de urvalsmetoder, vilka den
nutida yrkespsykologien och
intelligensprövningen utdanat för de
lägre samhällstjänsternas
vidkommande?
Det tyckes så. Genom att på den
fortgående gallringens väg och på
skilda åldersplan: medelst
intelli-gensklasser i våra allmänna skolor
ocli läroverk, medelst yrkesprov i
fortsättningsskolor, hantverk och
industri, medelst betygsspärrar vid
fackskolor och universitet,
fram-skapa eliter, borde det syftet kunna
vinnas, att dessa eliter, envar inom
sin verksamhetssfär, bleve
opinionsbildande, med välgörande
verkningar även inom de enskilda och
allmänna val, vari dessa kretsar
äga att deltaga. Efterhand skulle
därav följa skärpta krav på deras
egna kandidater såväl till fack- och
yrkesföreningar som till
kommunala och politiska val. Säkrare
kontroller kunde vinnas för ett ur
intellektuell synpunkt mera
tillfredsställande samhällsurval — enligt
det bästa urvalets princip.
Gallringen på de lägre nivåerna skulle på
sådant sätt efterhand (och
automatiskt) lösa urvalsfrågorna på de
högre och högsta. Och liksom det
med fog kan påstås, att
pedagogikens uppgift ej blott är att fostra
barn och växande utan därjämte
att fostra uppfostrare samt att
denna senare uppgift ter sig fullt
ut så angelägen som den förra, så
kan det också sägas, att politikens
uppgift är att ej blott välja
insiktsfulla och goda ledare utan också att
skapa insiktsfulla och goda
valmän. Inom ramen av ett
demokratiskt statsskick är denna senare
uppgift den viktigare och den, som
måste lösas först. Ty med den löses
även den förra. Ett utbrett och
oavlåtligt folkbildningsarbete, i
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
