- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
205

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i svampbackarna

bättre känd under namnet Karl
Johanssvamp. Den har porer eller rör på
hattundersidan, som går i gröngult. Det här
exemplaret är nämligen ganska utvuxet
men alldeles maskfritt och eftersom det
är stort och grant delas det broderligt
svampvännerna emellan. Och under det
ni delar på svampen i bästa sämja, vill
jag passa på att nämna, att ni ska
und-vilka alla soppar med röda pormynningar
på hattens undersida och likaså de, som
har rött ådernät på foten. Jag upprepar:
röda pormynningar och ett rött ådernät
är det giftiga inseglet hos sopp-arterna!

Under min rådgivning har en av
deltagarna, som råkat att förirra sig från
sällskapet, träffat på en ansenlig samling
av smörsoppar, som han stolt visar fram.
Är det nu smörsoppar? Ja, det råder
ingen tvekan eller tvivel: svampen har gula
porer och en ring på foten och har
plockats i barrskogen, vilket är garanti nog.
Nu finns det ett svampråd som säger, att
alla soppar med ring på foten äro ätliga
— det kan ni gärna lägga på minnet
allesammans!

Nu börjar korgarna att bli fulla över
lag och vi påskyndar hemfärden. Det
är bra, att vi kommer hem i tid, så att vi
får rensa av ali svamphärligheten redan i
dag. Om svamparna fick ligga orensade
tills i morgon, så skulle masken gått illa
åt en hel del av dem, och det är därför vi
ska rensa och tillreda dem helst med det
samma.

Några granna fjälliga bläcksvampar
kan vi emellertid inte stå emot och vi
plockar dem fulla av iver. Men nu får
det vara nog, säger färdledaren.
Korgarna ha ju faktiskt råge och ett bättre
resultat hade vi väl aldrig kunnat drömma
om.

Vi skiljas som de bästa svampvänner
och vi kommer överens om att träffas på
nytt i svampskogen. Och då ska vi som
nu ha med oss en lämplig spånkorg och
kniv. Och smörgåspaketet får vi inte
heller glömma — och sen kommer det glada
svamphumöret att infinna sig självmant.

Böcker om svamp:

Krok, Th. och Almquist, S.: Svensk flora
II. Kryptogamer, 5:e uppl. 1932.

Lindblad, M. A.: Lindblads svampbok,
bearbetad av Lars Bomell, 2:a uppl.
1913.

Mörner, C. Th.: Om de högre svamparna,
1919.

Billow, W.: Svampar, 2:a uppl. 1916.

Lönnegren, A. V.: Nordisk svampbok.
Arbetsbeskrivningar av Lars Bomell,
2 :a uppl. 1895.

Strömbom, N. G.: Våra vanligaste svenska
svampar, ätliga och giftiga, 4:e uppl.
1896.

Cortin, Bengt: Svampplockarens
handbok, 11—25 tusendet 1942.

Cortin, Bengt: Svampkarta 1941.

Ingelström, Einar: Svampflora 1940.

Stelin, Hugo: Svampbok, 3:e uppl. 1939.

IVAN JÄRNEFELDT: Vi kom
tillbaka. Bonniers. Kr. 4: 25.

För ett par år sedan utgav Ivan
Järne-feldt en uppmärksammad roman
"Handlingar rörande Aktiebolaget Storåsens
bruk". Ett slags fortsättning på denna
utgör "Vi kom tillbaka", som också
handlar om rustningsindustri och annan
bruksrörelse. Det är idel aktuella företeelser,
som det här är fråga om. I första
kapitlet berättas om den s. k. dödsstrålen, som
vi läst om i tidningarna. Den ingenjör,
som gjort uppfinningen faller emellertid
själv offer för sina ödesdigra strålar, och
sin hemlighet tar han med sig i graven.
Därefter blir det en del omplaceringar
bland de ledande männen i Storåsens
bruk. En av de dugligaste får lämna
företaget. Men han bildar ett nytt bolag och
startar en gasmaskfabrik i ett annat
landskap.

Denna Gunnar Svahn är en förträffligt
tecknad gestalt, en typisk kraftkarl, som
står med båda fötterna på verklighetens
fasta mark. Han förstår också att välja
sina medarbetare och ställa var och en
på den plats, där han passar bäst och
utföra bästa möjliga arbetsprestation. Där
han ser en dugande kraft, tar han vara
på den utan att bry sig om relationer.

På ett livfullt och medryckande sätt
berättar förf. om spelet bakom
industriens och storfinansens kulisser, om
bolags- och trustbildningar.

Boken är mycket underhållande och
vittnar om en rik fond av
människokunskap och verklig berättartalang.

Elias Grip.

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free