- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
207

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bokspridning på landsbygden

prisklass, och den bildning, man genom
dessa kan skaffa sig, är långt ifrån
föraktlig. Om den goda litteraturen föga
märks på försäljningsställena, så har
detta till stor del sin grund i folks tyvärr
ofta ringa läslust och bristande smak —
någonting som dock icke har med
bokhandelssystemet som sådant att göra. Att
stimulera till ökad läslust och uppodla
smaken är just en värdig uppgift för
folkbildningsorganisationerna, och där så
sker, skapas därigenom förutsättningar
för grundande av en ny bokhandel eller
bokhandelsfilial.

Rektor Hegardts sätt att citera de
uttalanden, som gjorts "från
bokhandlare-håll", är mycket förrädiskt, ty samtliga
citat utgöra svar på direkta frågor, som
han i brev framställt till undertecknad,
och om dessa svar helt eller delvis citeras
utan tillhörande frågor, få de en helt
annan mening än den avsedda. Sålunda har
jag t. ex. aldrig sagt, att det skulle vara
uteslutet för någon att försöka börja en
bokhandel, som kan tänkas konkurrera
med andra redan befintliga, tvärtom har
jag framhållit, att det icke finns någon
rimlig anledning för bokförläggarna att
neka en kompetent sökande
kommissio-närskap på en ort, där utsikter för denne
finnas att genom en bokhandel få sin
bärgning. Att en bokhandel ej skall leva
enbart på att ta kunder från de äldre
kollegerna är ju alldeles självklart och f. ö.
endast en synpunkt på saken.

Rektor Hegardt talar om en bokhandel
i ett mindre samhälle, vilkens
innehavare honom veterligt aldrig haft en lägre
inkomst än 15—20.000 kronor. Nu finns
det ju folk, som oavsett sitt yrke äga
stora fastigheter eller annan förmögenhet.
Men att anföra ett dylikt undantagsfall
som argument i en diskussion är — för
att använda ett lindrigt uttryck
vilseledande. Såvida inte rektor Hegardt vill
påstå, att vederbörande har denna
inkomst av sin bokhandel. I så fall är det
rena dikten.

Förf:s bemötande av de av honom
uppställda fyra punkterna, som utgöra
bokhandlarnas "försvar" för kommissio-

närssystemet, är snedvridet genom en del
obevisade påståenden och haltande
jämförelser. Jag talar om, att alla
nyutkomna arbeten finnas i alla boklådor i
landet. Förf. säger, att det visserligen är en
fördel, att alla utkomna arbeten finnas
tillgängliga i varje stad etc., men att det
emellertid är så, att "endast ett mindre
antal bokhandlare torde vara så väl
sorterade". Om detta är ett skrivfel eller
missförstånd från hans sida undandrar
sig mitt bedömande, visst är dock, att det
förstör resonemanget. Ingen bokhandel
är så väl sorterad, att den har alla
utkomna arbeten, men även de minsta
boklådor ha alla nya böcker från de
reguljära förlagen, om också i mindre antal
exemplar. "Någon betydelse för bättre
distribuering har givetvis inte nuvarande
monopolsystem", utbrister förf. Hur vet
han det? Det är ständigt föremål för
undersökning inom fackkretsar hur män
skall uppnå den bästa möjliga
distributionen, varvid det rådande
bokhandelssystemets effektivitet städse hävdar sig.
Han anför också, att bokförsäljningen på
sina håll är försummad. Detta medges.
Det finns försumliga människor inom
alla yrken, tyvärr, och bokhandlarna äro
lika litet något undantag som vilken
yrkeskategori man än vill välja, roten
härtill är att söka i den mänskliga naturen,
men det torde icke ligga någon
självöver-skattning i påståendet, att flertalet
bokhandlare arbeta med en intensitet och
en hängivenhet för sitt yrke, som är värd
uppskattning. Bokhandlarekåren är
heller icke så trångt egoistisk, som förf.
låter påskina.

Man kan inte som rektor Hegardt
jämföra en bokförläggare med en
kolo-nialvarugrossist. Böcker äro inte några
specerier, de äro tyvärr inte
nödvändighetsvaror på samma sätt som dessa, och
de säljas inte heller paketerade eller
efter vikt. De kräva därför också helt
andra kvalifikationer av försäljarna. Vad
den "mördande konkurrensen" beträffar,
som rektorn hängt upp sig på, så är det
ju alldeles klart, att om det finns för
många bokhandlare på en plats, måste de

207

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free