Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Gymnastikfolkhögskolan på Lillsved
har figurerat i spalterna på sistone. Som
bekant grundades Lillsved för några år
sedan av Svenska Gymnastikförbundet.
Det skulle bli en ny typ av folkhögskola.
Den skulle dels upptaga en vanlig
folkhögskolas undervisningsämnen och
arbetssätt, men dels också betona det
gymnastiska och vid sidan om god
allmänbildning utbilda eleverna till ledare för
frivillig gymnastik. Den kände
folkbildningsmannen och gymnastikentusiasten
Jan Ottoson, som kraftigt medverkat till
skolans tillkomst, blev dess förste
rektor. Han har skött sitt värv på ett sätt
som vunnit medlärarnas, elevernas och
de gästande tillfälliga kursernas varma
erkänsla. Emellertid uppstod snart schism
mellan rektor Ottoson och Svenska
Gymnastikförbundet, eller rättare sagt, dess
ledande män. Efter fruktlösa försök att
bilägga tvistigheterna har rektor Ottoson
funnit för gott att draga sig tillbaka. En
av skolans ordinarie lärare, fil. mag. P.
Dohlwitz, blev förordnad som
föreståndare, men endast till årets slut. Hade man
kunnat räkna med att Dohlwitz blivit
förordnad till ordinarie föreståndare, hade
folkbildningslinjens män kunnat känna
sig nöjda. Men tydligen skulle då de
ledande i Gymnastikförbundet ändå varit
missnöjda. De önska tydligen förvandla
skolan till att bli enbart en
utbildningsanstalt för instruktörer och
propagandis-ter för gymnastik. Man kan för ali del
förstå, att Svenska Gymnastikförbundet
önskar få en renodlad
gymnastikhögskola. Men det är oegentligt att genomdriva
en ändring i den riktningen efter tidigare
bemödanden att få statsmakter och andra
myndigheter med på att ge anslag till
Lillsved som en vanlig folkhögskola. Alla
de argument för behovet av en
kombinerad folkhögskola och
gymnastikfolkhögskola — vart skulle de taga vägen om
man efter ett par tre år upptäcker att
man misstagit sig på behovet därav, och
att det verkliga behovet i stället var en
trimning för gymnastik uteslutande? Det
vore ganska ansvarslöst handlat inför
såväl myndigheter som den allmänna
opinionen.
Frågan har aktualiserats bl. a. genom
de anmärkningar, som
Gymnastikförbundets ledning riktar mot rektor Ottoson,
anmärkningar som i stort sett äro
obefogade och i alla händelser
organisations-mässigt oegentliga. Det senare har
framhållits från Svenska folkhögskollärarnas
sida, vilka helt naturligt taga parti för
Ottoson och hans linje. Då emellertid
deras anmärkningar till Skolöverstyrelsen
gentemot Gymnastikförbundets
inblandning i skolans arbete argumenterar med
anmärkningar av rent formell natur, är
det skäl att från folkbildningshåll
framhålles en annan sak, som är viktigare.
Ingenjör C. A. Carlberg, känd
nazistsympatisör, har missbruket sin ställning för en
otillbörlig osvensk och antidemokratisk
propaganda bland eleverna genom
spridning av upprop och broschyrer från Svea
Rikes förlag. Varför anföres icke detta
besvärande faktum, som är lika vägande
anmärkning som de rent formella
oegent-ligheterna? Det är dock här som skon
har klämt hela tiden. Det har varit en
kamp inom skolan mellan en klar
folklig och demokratisk anda, representerad
av Ottoson, Dohlwitz och övriga lärare,
och å andra sidan en halv- eller
helnazistisk anda representerad i första
hand av Carlberg. Såvitt det är oss
bekant har Gymnastikförbundets ledning
icke ingripit på den punkten. Hur kan
det komma sig? Hur kan det komma sig
att man icke ens nämner det från
någondera sidan, när nu anmärkningar och
beskyllningar kommit i så livlig
användning?
För oss är det väsentliga att Lillsved
blir en gymnastikfolkhögskola såsom det
ursprungligen var menat och att skolan
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
