Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikprogrammet
Några råd till musikcirklar
Av Herbert Connor
Ett musikcirkelprogram bör vara
instruktivt. Det skall uppfylla största
möjliga krav på stilrenhet och kvalitet.
Endast då kan det fylla sin uppgift: att
göra en insats på det musikaliska
folkbildningsarbetets område.
Naturligtvis gäller kravet på
mönstergillt utformade musikprogram inte bara
folkbildningsarbetets speciella syften
utan alla musikaliska tillställningar
överhuvudtaget. Men just vid
sammanställandet av musikcirkel-program kan
man inte vara kritisk nog. Ty här är
det inte fråga om att fördriva tiden för
en rent passivt inställd publik, utan om
att ge ett bildningstörstigt skikt
vägledning till andlig medverkan och, om
möjligt, till självverksamhet.
Även en annan faktor av avgörande
betydelse bör beaktas. Den stora
massans smak påverkas alltmera i negativ
riktning av en hänsynslöst
merkantilis-tiskt inställd schlager- och
salongs-musikindustri. Denna industri betraktar
samhället som ett slags experimentalfält
för sina privata intressen. Den kastar
varje år fram tusentals undermåliga
alster i förhoppning om, att en del av dessa
melodier ska bli "schlagers". Tyvärr har
radion trots alla sina positiva insatser
för den goda musiken blivit en av
denna industris främsta propagandister.
Jag undrar, vad som skulle hända, om
Radiotjänst någon gång skulle bjuda
på följande uppläsningsprogram: 1) Ur
Strindbergs "Hemsöborna", 2)
Kriminalnovellen "Den döda hunden", 3)
"Jungfru Maria" ur Karlfeldts "Dalmålningar",
4) Veckomagasinets prisbelönade
kärleksnovell: "Bara sjutton år."
Men motsvarande
underhållningsmusikprogram utsändes av radion dagligen
1—3 gånger utan att någon rör ett finger.
Den 14 och 15 oktober t. ex. spelade
Sune Waldimir i ett och samma program:
Sibelius "Romans" och Mozarts ouvertur
till "Enleveringen ur seraljen"
tillsammans med Noacks "Tebjudning hos
ollonborrarna", Englemanns "I
leksaksbutiken" och Piernés "Tennsoldaternas
marsch". Det värsta är, att gemene man
i vår tid i de flesta fall inte har någon
möjlighet att skilja mellan det
undermå-ligt-banala och det
konstnärligt-värde-fulla. Ju mera gränserna utsuddas, dess
större blir musikens nivellering och
pro-letarisering.
Här är den punkt där musikcirklarna
kan göra en stor insats genom att
målmedvetet arbeta emot tidens
nivelleran-de tendenser. Att gestalta stil- och
smakfulla program är inte alis liktydigt med
att vara tråkig och skolmässig, utan det
betyder endast att man ställer varje sak
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
