Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTER A TtJRSPËGËL
konstnärer. Typiskt är vad som sägs om
en av dem: han var "en av de fattigaste
i de oförståendes omdöme. Men i själva
verket var han rik, ty förnöjsamhet är
nog inte den minsta rikedom".
Göth har säkert aldrig sneglat på det
"litterära", han vill berätta på sitt enkla
sätt om vad han varit med om och vad
han hört andra berätta. Men kanske just
därför har han många gånger lyckats
åstadkomma den åskådlighet och den
konkretion i människo- och
miljöskildring som är en av de största litterära
tillgångarna.
S. G. S.
Bondeungdomen i det nya samhället.
Den moderna landsbygden och därmed
bonderörelsen ligger i organisatoriskt
avseende flera hästlängder efter
arbetarrörelsen, som ju numera har fördelen av
att äga en rik historisk litteratur, medan
även i det avseendet landsbygden är
sämre ställd. Det är givetvis en brist
för en folkrörelse att inte med det
tryckta ordets hjälp, med böcker och
broschyrer, kunna göra propaganda för sina
idéer inom andra befolkningsgrupper. För
landsbygdsungdomens del är nu bristen
hävd genom Ivar Thor Thunbergs
uppmärksammade skrift Det brinner en eld
(SLU-.s förlag 1942, inb. kr. 7:50, 300
sid., ill.). Den är utgiven med anledning
av att Svenska Landsbvgdens
Ungdomsförbund 1942 fyllt ’25 år. Bokens
författare är bekant som en god kännare av
våra dagars landsbygd, det har han
visat bl. a. i en teaterpjäs om svenska
bönder och än mer med boken I ditt anletes
svett, som sammanfattar författarens
intryck från arbetet med den icke okända
Radiogården.
Thunbergs uppdrag i Det brinner en
eld, som också kort och gott kallats
SLU-boken, var först och främst att skildra
denna ungdomsrörelses uppkomst och
utveckling, och detta sker i de tre
inledande kapitlen. Det är en livfull
framställning med många sociala utblickar
och intressanta iakttagelser, men det är
nog ett missgrepp av författaren att inte
ta med några personnamn, endast data,
ortnamn och fakta. Det kan vara av pur
blygsamhet som SLU-rörelsens pionjärer
föredrog att inte få sina namn utsatta,
varken i texten eller under bilderna, men
detta minskar ansenligt bokens värde ur
folkrörelsehistorisk synpunkt. Mer
givande är de avsnitt, där författaren
närmare utreder, hur SLU söker ordna sitt
inre fostringsarbete, medlemsvården,
genom att skapa värdefulla mötesprogram,
planlägga studieverksamhet, anordna
praktiska tävlingar o. s. v. I dessa
kapitel får man en stark känsla av att SLU
verkligen inte är landsbygdens största
ungdomsorganisation endast i
kvantitativ mening - här får man nog tillgripa
ordet kulturinsats. Med ali rätt har SLS
här också fått sitt särskilda kapitel.
Framställningen syftar till en allsidig
behandling av landsbygdens problem,
och utom vad som redan nämnts tar
Thunberg upp så brännande aktuella
frågor som den om landsbygdsungdomens
möjligheter till yrkesutbildning och
skolning i allmänneliga ting, han skildrar på
ett mycket konkret sätt de
jordbruksan-ställdas ställning och söker finna en
utväg för lanthushållens svårigheter att
skaffa hjälp. Norrlandsproblemen har
fått sig ett rättvist utrymme beskärt. De
avslutande kapitlen anslår Thunberg till
en djupgående diskussion av
ungdomsproblemen, vilken utmynnar i ett försvar
och ett klart förtroendevotum för
nutidens ungdom. Den är inte felfri, men att
den på det hela taget är så sund och
löftesrik är icke minst folkrörelsernas
förtjänst. Som sig bör sätter författaren
punkt med ett sant och träffande,
ingalunda karikatyrmässigt porträtt av
"landsbygdens nya ansikte": bonden och
främst då bondeungdomen, som med sin
yrkesambition, sin övertygelse om
jord-brukarklassens mission i samhället, sin
insikt om samverkans och solidaritetens
betydelse, sin strävan att sätta sig in i
tidens frågor och sin allmänna vakenhet
står teaterbonden så fjärran som gärna
är möjligt. Detta är den bättre delen av
Sveriges bondeklass — men det är ju
också den delen som vårt hopp står till.
Om allt detta skriver Thunberg friskt
och rakt på sak, inte direkt konstnärligt
— något som inte heller var meningen —
men kärleksfullt och redbart och utan
överdrift. Hans bok är underhållande;
den är därtill lärorik, vilket är viktigare.
Skriften är märkvärdigt billig med
hänsyn till den perfekta utstyrseln: flott
klotband med guldtryck, det bästa
papper och tryck och som kronan på verket
ungefär 400 (på ett par undantag när)
väl tagna och utmärkt reproducerade
bilder, som på ett förträffligt sätt
ackompanjerar och upplivar framställningen i
ord. — Ett par misstag i bildtexterna bör
anmärkas, men de hinner väl rättas till
i en följande upplaga.
R. O.
De nya diktsamlingarna
bedömas av Ture Nerman i Folklig
Kulturs januari- och februarinummer 1943.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
