Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en början nekade han till allt som
lades honom till last. Ett af vittnena, Per
Kläpp, styrkte med andra personers utsago
att den anklagade sagt sig bafva djefvulen
i sin tjenst m. m. Kersti Andersdotter omtalade
att Johan hotat hennes son Linnar,
”som blifvit af en väderhvirfvel så gripen
att han blef rörd till hälften samt när sjukdomen
kommer åt honom rundt omkring
springer som hvirfveln och flyger högt ifrån
jorden öfver manshöjden. Johan skall hafva
botat honom med medel, som han enligt
egen utsago ”fått låna i bergen.”
Flera dylika vittnesmål förekommo och
slutligen afgaf Johan följande märkliga
bekännelse.
När han som ung tjente hos Jöns i
Flatholmen och en gång skulle gå till Sjöryd,
mötte han vid Sandhem djefvulen,
åkande efter svarta hästar. Förskräckt
öfver detta möte gick han af vägen, hvarpå
den onde tillropat honom: Gack vägen håla,
icke åkern åla.” Dessutom omtalade den
anklagade, att han en gång fik 60 år sedan
skjutit på en gräfling vid Sågbroberget,
hvarefter han, då gräflingen kröp in i en
bergskrefva, följde efter. Här tillfrågades
han af någon osynlig, hvad han ville, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
