Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kärleksbref från Vernamo.
”Älskade Kalle och telltänkte make!
Öfverge mej inte, telltänkte Kalle och
ongdomsvän, för ja’ inte kom och mötte
de i lördes qväll, som sagdt va’.
Men dä va’ som så, att min husbonnes
likaste ko dråsade ikull å halisen ve’ brunnen
och slo’ tjäken i vattenhoen, så fira
tänner ramlade ur munnen på henne. Du
sa tro att dä’ ble’ e’ sorg. Husbonnen
grät å sae, att om hans qvenna rätt hade
stått åänna rakt på huvet i brunnen, så
hade de’ inte vatt hälften så stor förlust
för honom, som ”Svartas” fira tänner. Men
ja’ stackare, som skulle gått å mött dej,
Kalle, och fått en gokälig lördasqväll i
kärleken, ja’ feck springa omkring i halfva
sockna och låna dyfvelsträck å atelanopis
å krumfyrakarium, å Gu’ vet icke allt,
te’ å smörja koa mä’.
Dä va’ annat än te’ å stå å kössas
mä’ dej bakom Byagårds basta (badstuga).
Men du ska få sanna mina ord, att aldrig
i lefvande lifvet blir dä’ folk å den koa
mer än dä’ har vatt.
Gu’ gifve att dessa rader träffade dej
i ett bättre tellstånd än de’ koa ä’ i, å så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folksagner/0028.html
