Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talrik vänkrets öfverlämnats åt eftervärlden mellan Darm,
Main och Rhen, till heder och ära för hans födelsebygd.
Det som den godmodige skogvaktaren under sin lifstid har
sammanfantiserat och uppdiktat, det hafva nu afundsjuka
människor ansett vara ett förkastligt och straffvärdt skräfvel;
men de som förstodo skämt, funno det vara ett både godt
och oskadligt sådant. Men som menige man alltid känt
den lustige hessiske Münchhausen under namnet
»Ljugarpetter», så måste äfven vi föreställa honom för våra läsare
under detta namn.
Redan skogvaktarens herr farfar, »Jägarfritz», förstod
sig på att breda på duktigt. Han var en äkta
skogsmänniska, och som ung pojke hade han en längre tid drifvit
omkring på resor hit och dit med junker Balthasar,
egendomsägarens son.
När nu Fritz åter var hemma hos sina vänner, så förde
han efter hand på tapeten alla de underbara saker, som
skulle hafva händt honom, och det var i själfva verket de
oerhördaste äfventyr. »Ni må tro det eller icke, kusin
Klas», försäkrade han en afton vid hemgåendet den rike
grynmjölnaren, »men den hund som jag kom mellan
benen på i Haag, var fullt ut så stor som er största
arbetshäst.»
»Det var huggarn, kusin Fritz», svarade grynmjölnaren;
»men emellertid finnes det underbara ting af alla slag i
världen. Så komma vi snart vid andestigen, strax till
vänster här i kärret, till en liten bro; där ligger lögnstenen,
och den är så beskaffad, att hvar och en som samma dag
ljugit eller skurit till i växten ofelbart snafvar mot den och
bryter ett ben, ifall det inte går honom ännu värre. Det
är en alldeles afgjord sak.»
Då for »Jägarfritz» tillsammans af förskräckelse och
sade långsamt till sin kamrat: »Hör på, kusin, hvarför har
ni så brådtom? — jag har just ingenting som skyndar på
mig! ... Dock, för att nu återkomma till besagde hund,
så var han bara ett halft år gammal, och om han också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
