- Project Runeberg -  Ny samling folksagor /
8

(1896) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åberopa sig på intyget af högstsalige herr storhertigen af
Darmstadt. Och då måste det väl vara sant!

Men Lögnpetter var också en väldig jägare för
Herranom. Hvad den salige herr von Münchhausen kunnat
göra, det var blott en barnlek för skogvaktaren från
Oberhessen. Han hade ju med tillhjälp af sina taxhundar fångat
en hvalfisk tre mil ifrån land, hvilken hvarje sekund
sprutade ut ett oxhufvud äppelvin med seltersvatten. Dock
erkände hvalfiskjägaren att han hade haft mycket besvär med
att föra sjöodjuret i land, och att äfventyret skulle varit
honom omöjligt att bestå, om han ej hade haft sin
springpojke till hjälp. Denne, som knappast var halfannan aln
hög, var hemma i Vogelsberg. Där hade han gått ut på
spaning efter den fruktade röfvarhöfdingen Schinderhannes,
som tagit sin tillflykt där i skogen. På en promenad från
Rhen till Rhône hade han nämligen gått vilse, och hade
nu från Spessart kommit in i Oberhessen. Petters lifdvärg
hade nu stött på den vildsinta människan i närheten af
Bildenkopf och gifvit sig i strid med honom. Hela åtta
dagar varade deras kamp. Och under den tiden kunde
båda två helt ledigt låta solen lysa igenom deras magar,
ty hvarken mat eller dryck fanns på platsen, och äfven om
sådant funnits, hade de ej gifvit sig tid att äta, så inne
voro de i sin strid. Men ändtligen fick dvärgen omkull
flyktingen, på hvars hufvud man hade satt ett högt pris,
och ritsch, ratsch — ty han hade klokt nog tagit med sig
hvad han behöfde — fick han fatt i en gammal potatissäck,
som låg i närheten, och i den stoppade han sin fånge utan
vidare omständigheter. Med denna börda på ryggen hade
han irrat omkring tio mil hit och dit, och Lögnpetter, som
sökte honom, följde efteråt med sin hvalfisk och sin
taxhund. Ändtligen på elfte dagen träffade den lille hjälten
på den store, sin herre. Nu gick saken betydligt bättre:
de båda hjälpte hvarandra ömsesidigt, i det de turade om
med sina bördor. Men när de ej orkade mer, gjorde Petter
kort process och upphängde, utan att länge besinna sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free