Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men utanför fönstret sutto korparna; de höggo med
sina näbbar i gallret och slogo emot detsamma med sina
starka vingar; men det hjälpte ej; de kunde ej lösbryta de
fasta gallren. Väktarne på gården förskräcktes och sade till
hvarandra: »Se, så förtrogen häxan är med galgfåglarna!
Helt visst äro de fördömda själar, och efter sin död måste
hon sålunda flyga som hennes afföda flög, när vigvattnet
berörde dem.»
Så talade väktarne och korsade sig för bröst och panna.
När det blef svalare och morgonstjärnan var i sitt
nedstigande, då flögo korparna med jämmerskri mot skogen,
och när den första solstrålen visade sig, då inträdde
bödelsdrängarne i den hulda kvinnans fängelse.
»Stig upp, häxa», ropade de; »i dag är den dag, då
dig skall vederfaras rättvisa; härefter skall du aldrig
förtrolla konungar och vanhedra en ädel släkt. Gör dig i
ordning och beredd; du skall brinna så länge daggen varar,
och när solen lyser klar skall af dig återstå endast en hop
aska, som vinden skall förskingra.»
Den trogna såg på sina bödlar, men hon talade inte
ett ord, ehuru dödsångesten slog sina kalla klor i hennes
hjärta. Bödelsdrängarne kastade omkull henne, sleto
hennes kläder från kroppen och bundo henne med nya
hampstreck så hårdt, att blodet sprang ut på hennes händer. I
sin nöd och sitt kval skådade hon upp. Då såg hon ett
klart sken; det var ej morgonrodnaden, som just nu bröt
fram, det var feen, som sväfvade framför henne och manade
henne att ej glömma sin ed. Hon visade henne timglaset,
och den trogna såg att hennes pröfvotid snart var till ända.
Hon höll ut och teg, men hon trodde, att med hennes
pröfvotid skulle äfven hennes lefnad vara slut och hon vara fri
från jordisk lust och smärta.
I sitt trogna hjärta tog hon med tusende kärleksord
afsked af den älskade gemålen; men hon bestod i sin trohet
och sände honom icke ens, huru mycket än hennes hjärta
trängtade därefter, den sista, den allra sista hälsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
