Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den sköna Melusina. Folksaga från Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven lyftade sin gemål med förnöjelse från hästen;
då kom ut ur slottet en hel skara tjänare emot honom,
som buro hans färger och hälsade honom som herre.
Melusina förde nu sin käre äkte man genom borgen, genom
korridorerna, salarna och rummen, som alla voro på det bästa
prydda och inrättade. Raimund förvånades öfver prakten,
ty något sådant hade han ej sett vid grefvens af Provence
hof. Här befunno sig på väggarna de dyrbaraste målningar
och konstrikaste sniderier; man nästan tröttnade vid all
prakten. Då nu Raimund förvånade sig öfver, huru ett
sådant slott kunnat resas i denna ödemark, sade Melusina:
»Mitt folk har byggt det medan vi höllo bröllop i skogen.»
Därpå drogo de med glädje in i slottet, och till sin
sköna frus ära kallade grefve Raimund slottet Lusinia.
Då de följande dag uppstodo och utträdde på balkongen,
ty det var en skön morgon, pekade Raimund på en
besynnerlig byggnad i trädgården, som han i går ej hade
varseblifva; den var alldeles rund och byggd af polerade
marmorstenar, men den hade intet fönster, och blott en
järndörr förde in i densamma. Kupolen var af kristall, men
rundt omkring den stodo förgyllda spjutspetsar, så att man
ej kunde skåda in, äfven om någon förmått att på den kala
marmorn klättra upp i höjden.
Då frågade Raimund: »Med förlof, kära hustru, hvartill
skall denna sällsamma byggnad tjäna?»
Melusina svarade: »Det är min hemlighet och min
helgedom, som du ej får vidröra. Påminn dig din ed, att
du aldrig skall såra mig med misstroende. Blott under ettvillkor kan jag blifva hos dig, och det villkoret måste du
hålla. Hvarje fredag från solens uppgång till dess nedgång
skall jag innesluta mig i denna byggnad och du får ej följa
efter mig eller spionera på mig.» Raimund lofvade henne
det med en ed. Däröfver blef Melusina mycket glad och
bevisade på allt sätt den stora kärlek hon hyste för sin gemål.
Efter ett år skänkte hon honom en son, som hon
kallade Urtens; denne uppnådde senare stor ära och makt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
