Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syster Ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Moder, moder», ropade Ödmjuk, »gör mig stark!»
»Ödmjuk, du är det redan», ljöd det tillbaka, och
gestalten försvann som dimma.»
Nu stod Ödmjuk vid sin moders graf stärkt och tröstad.
Då tänkte hon först på sin broder Rikman och begaf sig
på väg till honom.
Då hon drog bort ifrån honom, logo ängarna, och mycken
ståtlig boskap gick på bete; då arbetade hans kvarnar dag
och natt, och hans mejerier voro att förlikna vid små
herregårdar. När hon nu återkom, trodde hon nästan, att hon
gått vilse, ty ängarna lågo förödda, säden var nertrampad
och förstörd, boskapen var bortdrifven eller irrade förströdd
i skogarna, kvarndammarna voro fulla med sand och
mejerierna förödda.
Ödmjuk skred med fruktande, dock starkt hjärta framåt,
tills hon kom fram till sin broders slott. Där såg hon
sönderbrutna vårdtorn och nerrifna murar, och i salarna
spann spindeln och drömde flädermusen, och vinden, den
susande vinden, drog genom gångarna; sol och måne lyste
genom det söndriga taket och de söndersplittrade sparrarna.
Då blef Ödmjuk sorgsen till sinnes, och hon utropade
klagande: »Broder Rikman, ack, käre broder Rikman, hvar är du?»
Då framträdde Rikmans böjda gestalt ur en sal och
frågade: »Hvem ropar mig?» — »Det är jag, din syster
Ödmjuk», svarade hon.
»Hvad fordrar du af mig?» frågade han. »Jag har
visat bort dig under de goda dagarna; hvad kan du vänta
under de onda? Mina bönder hafva gjort uppror mot mig
med mord och brand och mina grannar, hafva med väpnad
hand infallit i mitt land och förstört mina borgar och dödat
mina krigare!» — Men han sade ej huru hårdt han hade
förtryckt sina bönder, och huru mycket han retat och
skadat sina grannar genom sitt öfvermod, ty han hade alltid
tänkt: »Jag är Rikman och kan göra hvad jag vill.»
»Gå härifrån, syster», sade Rikman; »sök dig någon
bättre platts; hos mig är det sorg och brist.» — Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
