Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skakade hand med de närmast stående och nickade
vänligt åt de andra; men den gamle kaptenen förde
bergsmannen till honom. Medan Revistye läste kammargrefvens
bref, hade tysken tid nog att beundra Zelmiras skönhet.
Han måste tillstå, att naturen ej förglömt något för att göra
henne rätt skön.
»Jag har redan ifrån Neuhsohl gifvit kammargrefven
underrättelse om allt som han önskar veta. Det är därför
alldeles tillräckligt tidigt om ni reser härifrån först i
morgon bittida», sade Revistye. Därpå sade han ännu några
ord till den gamle kaptenen, och vid Zelmiras arm drog
han sig tillbaka till sina egna rum.
»Nu, barn», började den gamle, »vilja vi göra oss
muntra, och du», sade han till bergsmannen, »visa om det
är sant att tyskarne kunna dricka så tappert som man
påstår.» Därpå fördes fat upp ur källaren, muntra eldar
brunno rundt omkring, fiolen spelade upp, och de yngre
förlustade sig med dans; de allvarsamme äldre uppstämde
fosterländska sånger, som ljödo genom den klara, blå
luften, medan andra, lägrade i gräset, tänkte på forna strider
med turkarne och prisade magyarernas tapperhet. Redan
började det dagas i öster innan jublet helt och hållet
tystnade.
Det var ljus dag då Revistye, stående på altanen af
sitt slott, tog afsked af bergsmannen. »Min unge vän»,
sade han, »ni skall ej försmå en liten gåfva, som jag bjuder
er.» Men dessa ord räckte Revistye den unge tysken två
turkiska, med silfver inlagda pistoler af sällsynt arbete.
»De voro en tapper mans vapen; den fruktade Achmet Aga
begagnade sig af dem innan han stupade för mitt ofelbara
svärd; den sista kulan han ur dem afsköt gällde mig, men
den snuddade blott vid mig, emedan min klinga sträckte
honom död till marken.» Bergsmannen ville just taga
afsked under många tacksägelser, då den unge kaptenen
inträdde och tillkännagaf för sin herre ankomsten af en
turkisk budbärare. »Dröj ännu ett ögonblick», sade Revistye;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
