Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sade detta, sprängde han ut genom porten. Zelmira
ilade genast till den älskade maken. »Dyre vän, du skall
alltså strida med Hassan, min broder?» — »Jag måste»,
svarade Revistye, »jag vill ej släppa dig ifrån mig, och kan
jag det ens? Du ser att tvekampen är oundviklig.» — »O
Gud», utropade hon, »och om du faller; min bror är en
bepröfvad krigare.» — »Frukta intet», svarade han, »jag
har ju redan bestått mången hård dust.» — »Om du faller,
dör jag med dig eller hämnas jag din död», sade hon med
förtviflans beslutsamhet. — »Jag skall ej falla», svarade
Revistye; »Zuniga skyddar dig och mig.» — »Hvar är
svärdet?» utropade Zelmira; »låt mig se det och anförtro
mig hvarför du så fast litar på detsamma.» Revistye förde
henne till vapenkammaren och omtalade för henne klingans
hemlighetsfulla historia.
Under tiden hade Moktar återvändt till Hassan. Han
hade aflagt sin berättelse och genast därpå aflägsnat sig,
lämnande Hassan allena med Ibrahim, renegaten. »Herre»,
började denne, »du är förlorad om du strider med Revistye;
svärdet Zuniga skall döda dig. O, jag känner denna klinga,
ty jag har lefvat bland de kristna innan Mohammed
upplyste mig » — »Hvad är det med klingan?» frågade Hassan.
»Hvarför skulle jag denna gång vara mindre lycklig?»
Ibrahim svarade härpå: »Hör, o herre, detta svärds
historia! När den store Soliman efter drabbningen vid
Mohacs hotade det tyska riket, samlade sig kristna riddare
från alla länder för att hejda den öfvermäktiges
framträngande. Bland dessa befann sig äfven en spanior vid namn
Alonzo de Zuniga. Denne ingick ett nära vänskapsförbund
med en magyarisk adelsman, Andox Revistye, din fiendes
anherre. När nu fälttåget var slutadt och de spanska
hjälptrupperna hemkallades af kejsar Carl den femte, sade
Zuniga till Revistye: »Vi träffas väl aldrig mer i lifvet;
gif du mig ett minne, som i min familj kan gå i arf från
barn till barn och som kan vara hvar och en af dem till
nytta och värde; äfven jag skall gifva dig ett sådant minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
