Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattades naturligtvis ej tillfällen att där förstöra penningar
och genom slöseri råka i den största fattigdom.
Äfven Richard lefde yppigt och gladt i dogernas
glänsande stad och tänkte icke på handel och arbete, utan blott
på huru han skulle kunna roa sig. Intet var honom för
dyrt, och på värdshuset, där hvarje afton stadens rika odågor
samlade sig, saknades han aldrig. Där drack man, spelade,
larmade och väsnades ända till morgonrodnadens inbrott;
och ofta förstörde han femtio dukater och ännu mera på
några få timmar. Richard såg tydligen huru flera af det
lättsinniga sällskapet förslösade all sin förmögenhet och huru
de, sedan de förlorat sina penningar och alldeles ruinerat
sig, föraktades af alla sina dryckes- och spelbröder. Han
såg allt detta, men blef dock ej vis däraf, och så tog det
inom kort tid slut med all hans förmögenhet och med
detsamma äfven med hans lustiga lif, ty hans kamrater kommo
snart under fund med, huru illa det stod till med hans
kassa.
Bland de larmande bröderna på värdshuset hade han
i synnerhet observerat en spanior, som dock icke deltog i
det vilda lifvet ända till dagens inbrott och gjorde natten
till dag, utan som vanligen blott såg på de vilda
uppträdena. Han förblef därvid nästan alltid tyst och sluten inom
sig själf; på hans mörka och magra ansikte var en viss
besynnerlig oro lägrad. Dock var han gärna sedd af det
vilda sällskapet, ty han sparade alls icke på sina
penningar, förlorade med samma lugn som han vann, och mången
gång bjöd han de utsväfvande sällarne hela veckor på fri
förtäring.
En afton satt Richard där ganska nedslagen, ty han
måste tillstå för sig själf, att snart skulle detta lustiga och
härliga lif taga en ände för honom. Midt emot honom
satt spanioren och såg betydelsefullt på honom. Hvad
kunde måntro den mörka karlen vilja honom, då han gaf
honom en vink att följa sig? Vår tyske landsman lydde
kallelsen och lät den hemlighetsfulle främlingen föra sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
