Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Richard genomvandrade hastigt en dyster bergsklyfta
och såg sig nu på alla sider omgifven af en vidsträckt
bergskittel, vid hvars ena sida den svarte mannens häst stod
bunden och liksom förstenad, med den röda kappan öfver
ryggen, medan hästens herre själf tvättade sig i en
närbelägen källa, som uppkastade vatten så svart som beck.
Ryttaren med det korpsvarta ansiktet och den blodröda kappan
såg nu så fruktansvärd ut, att Richard började darra.
»Frukta icke unge man», sade ägaren till den spöklika
hästen. »Jag är en gång för alla en djäfvulens tjänare, en
af dem som, besatta af slöseriets demon, när de slutat sitt
lustiga lif tillhöra djäfvulen med hull och hår. Jag gör
därför hvad min herre och mästare åstundar, emedan jag
ej kan annat. Han åter igen gör hvad jag vill, emedan han
måste det; vårt kontrakt lyder så. Men den knusslaren ger
mig årligen blott tvåhundratusen dukater för all den möda
jag gör mig att bringa guld och penningar bland de
syndiga människobarnen. Men hvart kommer man med en
sådan spottstyfver, som pappa där nere består sina vänner!
Det kostar mig mycket mer att lefva. Därför behöfver jag
en galgman, och när jag har en sådan, kan jag på en dag
göra ända på millioner, och det skall jag också efter bästa
förmåga göra. Jag kan nu i alla fall ej komma lös ifrån satan,
och därför vill jag på förhand pina honom litet, då jag i
alla fall en gång får betala det. — Tag nu hit galgmannen.
— Här är fjärdedels öret, som jag förskaffat mig. Behåll
det som ett minne!»
Galgmannen öfvergick nu ifrån Richards ägo till den
slösaktige, svarte ryttaren. Figuren i flaskan såg mycket
ond ut, och vred sig och gjorde sig allt tyngre och tyngre.
»Vrid dig så mycket du vill, din satans afföda», sade
rödkappan; »hvad bryr jag mig därom! — Gör dig
centnertung om du vill; jag skall nog veta att göra dig liten
och lätt, jag!»
Därmed svingade sig den svarte på sin gångare, och
inom få ögonblick var han försvunnen ur Richards åsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
