Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friskytten. En jägarsaga från Böhmen. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråa slöja; och om människorna icke med grof hand röra
vid denna, så berättar hon dem mången gång om de
underbara saker, som slumra därunder.
I Böhmerskogens hjärta, där trenne branta bergspetsar
uppstiga ur de vilda, sammanvuxna skogssnåren, slår hon
sig gärna ner och lyssnar till suset af de urgamla granarna
och ekarna, till björkarnas och lönnarnas hviskande, till den
käckt framspringande skogsbäckens muntra lek och till det
högljudda dånet af fallet vid jättekitteln — och af allt detta
sammansätter hon sin luftiga väfnad. »De fientlige
bröderna» kallar folket de tre bergsspetsarna. På hvar och en
af dem hvilar en oerhörd klippobelisk af nära nog
mänsklig gestalt. Dessa obelisker skola fordom hafva varit trenne
jättebröder, som lefde i evig och blodig fejd, till dess deras
far, en mäktig trollkarl, förvandlade dem till döda klippor.
Hotande skåda de på hvarandra öfver den djupa
dalkitteln, som vid deras fötter ligger inklämd mellan höjderna.
»Vargklyftan» kallar folket den djupa dalen.
Likasom ruiner efter förstörda jättestäder klättra
nerifrån sönderkrossade stenmassor uppåt bergshöjderna, och
mellan dem hämta förvuxna bokar och tallar sin
nödtorftiga näring. Trenne vilda skogsfloder störta ner ofvanifrån
genom mörka klippöppningar, icke gladt sorlande som andra
floder, öfver hvilka en azurblå himmel hvälfver sig, utan
svartfärgade af tallarnas mörka färg och de omgifvande
dystra klipporna. Sålunda brusa de ner och förena sig först
i en vidt gapande öppning, djupt under jordytan. — En
sinnebild af de tre fientlige bröderna, som också först i
döden förenades.
Vindarnas sus i skogsjättarnas toppar, grodornas
entoniga sång i den sumpiga dalen, ett enstaka rop af någon
uggla, allt kommer den vandrare som förirrat sig hit i
skymningen att känna sig underlig till mods. Och under
natten antager här allt utseendet af något kolossalt och
demoniskt. Om någon nattetid förirrar sig till det illa
beryktade stället, så får han höra allehanda hemska röster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
