Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förargad. Därpå gick han ut utan att bry sig om sin Gretas
tårar, ehuru hela hennes kvinnliga släkt och alla hennes
goda vänner deltogo i hennes gråt. Och prästen måste döpa
gossen till Klas.
Den lille Klas gjorde mycken heder åt sitt namn; han
tog oförskräckt sin mors bröst och lät sig väl smaka. Då
han var två månader gammal, hade han redan fått sin första
tand; när han var fyra månader, hade han sex tänder och
åt hvarjehanda slags mat och dryck. Sju månader gammal
stod han redan på sina egna ben. Då tog Petter, hans far,
honom på sina armar, log förnöjd af hjärtans grund, visade
honom för Greta och sade: »Ser du, Greta, det är en riktig
Klas!» Men Greta svarade, till hälften förargad, till hälften
godmodigt: »Din Klas har ännu många hinder att klättra öfver;
jag skulle tycka mycket mer om att han hette Johannes.» Och
Petter ställde åter ner pojken på golfvet, såg förargad ut och gick
ut, utan att säga ett ord, för att promenera bort sin förtret.
Sådana där små strider om pojken inträffade ofta mellan de
båda makarne, som för öfrigt älskade hvarandra af
uppriktigt hjärta. Men de skadade ingalunda den lille Klas, utan
denne trifdes väl, blef axelbred och stark, och vid
brottningar slog han omkull alla kamrater, som voro af samma
ålder som han, ja, t. o. m. dem som voro ett år äldre.
Så hade han under ätande, drickande, sofvande och
lekande blifvit fem år gammal. Nu skickade hans far
honom vår och sommar ut att vakta gässen, och om vintern
måste han gå i skolan för att lära sig a, b, c, d och bedja.
Vid sju års ålder befordrades han till svinaherde, och då
han blef nio år, måste han sköta oxarna och hästarna. Och
allt detta gjorde han så bra, att fadern hade sin glädje däråt.
Det enda hvaröfver man ofta klagade på honom var alla de
bulor han slog i pannan på grannbarnen; och dessutom
klagade fru Greta äfven ofta öfver de sönderrifna jackor
och byxor, som han hade då han kom hem, eller snarare,
som han ej alltid hade med sig hem, utan stundom lät
hänga kvar på träd och buskar. Stundom klagade hon äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
