Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga: »Vi få väl se, Petter, hvad det blir för något af din
Klas; hade jag fått kalla honom Johannes, som jag ville,
skulle det nog blifvit en helt annan människa af honom!»
Men detta kom bägaren att rinna öfver. Petter tog sin
mössa och gick ut på gården och i stallet för att få förarga
sig riktigt och sedan lugna sig. Och när han hade lugnat
sig och åter kommit in, brummade han för sig själf: »Klas
blir i alla fall den bäste.» Klas gaf nämligen ett annat
stort kännetecken om sig, hvarpå fader Petter byggde; ända
sedan han varit fyra år gammal, ropade han nämligen »gå
på!» så snart han blef uppretad. Detta gjorde ingen annan
af Petter Törnpåks barn, ehuru de ofta nog hade hört ordet
ur sin fars mun. Och Petter fick upplefva den stora
glädjen, att Klas från sitt nionde år af gammal och ung i hela
byn aldrig kallades annorlunda än »Klas Gå på», och att
folket i Dümmelshofen sade »Gå på, säger Klas Törnpåk».
Klas hade blifvit tolf år gammal och var för sin ålder
ovanligt stor och stark, höll sig rak i ryggen och stod
säkert på sina ben. Han hade stort hufvud och bred panna
med långt, hängande linhår, och ett par trotsiga blåa ögon
skådade ut från hans ansikte. Många människor sade, att
han var en vacker pojke; Petter, hans far, sade, att det var
den vackraste pojken i hela byn, men Greta tyckte, att han
var för grof och tjock, och att hans bröder voro mycket
vackrare. Sålunda kom hans lifs trettonde höst, och i
november månad den hösten försvann Klas genom en af de
underbaraste tilldragelser, som jag nu vill berätta.
Petter hade stadt sig en ny dräng. Denne hette Hans
Valentin och var redan en äldre man om femtio år; men
trots sin ålder slöt han en nära vänskap med gossarne,
i synnerhet med Klas. Valentin kunde nämligen många
fabler, historier och sagor, och hvarje afton brukade han
berätta sådana för barnen, sedan han slutat sitt arbete.
Genom sina präktiga historier blef han snart så
namnkunnig, att grannbarnen ofta kommo till Petters hus för att höra
honom berätta. Detta brukade de i synnerhet göra om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
