Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den, som går in i glasberget, kan bära hem hela säckar
med dukater och gyllene bägare och silfverskålar; men
hvilken har mod nog därtill? Sådana människor födas ej
hvarje dag.»
Ordet: »Hvem har mod nog därtill?» gaf nu, som det
plägar ske bland pojkar, tillfälle till mycket skämt; de
retade hvarandra därmed, och vid slutet af hvarje historia
hörde man under flera veckors tid upprepas: »Men hvem
har mod nog därtill?» och några skalkar tillade äfven »Klas
gå på har mod därtill.» Och då ryckte det alltid i
ångerspetsarna på Klas, och han skulle nog begagnat sig af sina
näfvar, om inte hans far hade varit tillstädes, ty Petter
bestraffade strängt, om pojkarne slogos i hans närvaro. Under
tiden fortsatte gossarne att upprepa dessa ord och att
gäckas med Klas och säga: »Klas gå på har mod därtill»,
så att gossen till sist blef alldeles utledsen och tänkte för
sig själf: »Det är då också för uselt, att jag inte skall hafva
mod därtill.»
Och en dag, när de åter retades och gäckades med
honom, undföll honom i förtreten det yttrandet: »Ja, Klas
gå på har mod därtill, om ni endast ha mod att följa, och
nu kunnen I göra som I viljen; jag tar pannkaksberget, där
kungen sitter, där den stora boken står, och jag skall gå
in den förste, om ni följa med.» Och nu skämdes de alla
och ropade: »Ja, ja vi följa!» ty det var vid
middagsstunden och alla tyckte sig hafva öfverflöd på mod, och det
hade de äfven då. Och så pratade de härom hela dagen
och kvällen, så att Valentin och Petter och Greta och
drängarna och pigorna började gäckas med dem, ty de trodde
ej att det var deras allvar. Men gossarne blefvo härigenom
endast så mycket fastare i sitt beslut att utföra hvad de
föresatt sig, och den lille Klas uppehöll ifvern hos de andra
genom att på det härligaste förespegla dem huru godt de
skulle komma att må där och med hvilka skatter och
dyrbarheter de skulle komma hem.
Ändtligen blef det afton och klockan slog tio i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
