Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvart jag viker eller vänder,
Står min lycka i Guds händer.»
Medan han sof, vare sig dag eller natt, med ett ord:
så snart han låg i sängen, gjorde han ej annat än drömde,
drömde beständigt. Då mognade Valentins alla historier;
han verkställde då de oerhördaste dåd, dödade drakar och
jättar, söndersprängde järn- och diamantdörrar, befriade
förtrollade prinsessor och blef slutligen konung.
På detta vis framlefde Klas, utan att han kunde
förklara huru det gick till, ett mycket lyckligt lif i
pannkaksberget. Men det var alltid någon där, som under hans
drömmar berättade honom historier eller gaf honom
uppränningar till sådana. Detta var ej Valentin, utan hans
aflidna farmor, som han i sina tidigaste barnaår ännu hade
sett i sin faders hem. Denna tycktes honom då antingen
stå vid hans hufvudgärd eller ligga på knä vid hans säng
och bedja för honom, och slutligen berättade hon honom
alltid sagor. Detta har han själf i senare år ofta med djup
rörelse omtalat, och han tror, att om det blifvit något godt
af honom, så har han därför att tacka de tysta bönerna af
denna fromma och af Gud hemtagna själ, som vände till
det goda den villfarelse, hvaraf han behärskades, då han
hoppade ner i berget.
Så förflöto för honom fem år som en dag. Medan han
åt och drack, sjönk han allt djupare ner och kammaren
sänkte sig med honom. Och nu hade han snart lyckligt
och väl ätit sig genom trollberget, ty den som sprang in
där måste äta sig igenom, det hade Valentin sagt, och på
annat sätt kunde man ej komma ut ur berget. Men
hvilken finns väl, som kan räkna ut huru mycket han hade ätit
och druckit under denna långa tid. Emellertid hade han
uppvuxit till en stark och jättestor yngling. Men därom
visste han intet, ty han hade ingen på hvilken han kunde
pröfva sin styrka, och det fanns ej heller någon spegel i
hans rum, som kunde förråda saken för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0186.html
