Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och grubblande. Han hade äfven velat lämna huset och
sin tjänst där, men den godmodige Petter hade ej tillåtit
det, utan sagt: »När Valentin tillsammans med oss fått
upplefva en så stor sorg, så skall han äfven med oss dela
vårt bröd till döddagar.» För öfrigt talade man aldrig mer
om Klas, ja, man hviskade ej en gång hans namn. De
flesta, däribland äfven hans stackars mor, trodde att de
onda andarna dragit sin väg med honom, och att gossen
aldrig mer skulle komma tillbaka. Endast Valentin och
Petter brukade understundom tala om gossen och hyste
förhoppning om att han möjligen någon gång kunde komma
åter. Och se, deras förhoppning bedrog dem ej. Ty Klas
kom verkligen tillbaka. Nu får jag lof att berätta huru
detta gick till.
När något ovanligt inträffar, så hopar sig alltid under
på under, och så tilldrog det sig, att Klas föll tillbaka i
denna värld just på samma ställe, hvarifrån han sjunkit ner
i berget. Detta kunde nu omöjligt ske på annat sätt än
att pannkaksberget vändt sig rundt omkring och hela
världen med det. Ett af dessa båda måste hafva inträffat, och
emedan det nu var så, kallar man det ett under; ty ett
under är allt, som hvarje människa väl kan veta, men ingen
människa begripa. Kort och godt: när Klas vaknade, låg
han ej i sin mjuka säng, utan i det mjuka gräset, och han
såg åter för sina ögon det välbekanta bokträdet och det
stora berget, på hvilket han så ofta vallat boskapen, och
han varseblef åter som gamla bekanta hela skogen och
slätten nedanför och byarna och deras kyrktorn. De fem år
han tillbringat i pannkaksberget föreföllo honom som en
dröm, och det var honom ej annorlunda än som blott en
enda natt hade förflutit mellan den afton, då hans bröder
och kamrater sprungo sin väg ifrån honom och denna
morgon, då han åter väcktes af lärkornas sång, där de svingade
sig högt uppe i luften.
Klas låg ej länge i gräset och gäspade, utan reste sig
genast och sprang skyndsamt genom skogen och tvärsöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
