- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
18

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Tora Borgarhjort borde hon heta,» ropade riddar
Knut, »ty ingen man lär kunna besegra henne, der
hon bor på sin oldfaders borg, den myndige Ivar Blå
i åminnelse.»

»Och bevakad af ormen,» skrattade hertig Bengt,
»det skulle väl vara min fru svägerska, den stränga
fru Adelheid, som lärer hafva trolofvat dottren med
sin egen öfvergifne brudgum.»

»Jorsalafararen, den ärevördige Tord Arvidsson
Sparre,» inföll herr Torgeiier. »Men han tänker väl
mera på den heliga grafven än på sin unga brud.»

»Den ädla Folkungadottren har sjelf ett allvarligt
sinne,» yttrade herr Abern. »Hon aktar verldens lust
för ringa — skål för den unga jungfrun!» tillade han
och höjde sin bägare.

»Ja väl,» inföll riddar Knut. »Ingen riddersman
har ännu förmått locka henne till dansens förlustelse;
hon lärer finna större behag uti att besöka enkor och
faderlösa uti deras bedröfvelse, hvarför alla fattiga och
kranka sjunga hennes lof.»

»Sjung, sångare, sjung,» ropade värden, »ditt bästa
qväde för jungfrun på Gröneborg.»

Men junker Torsten reste sig nu; han stötte sin
bägare i bordet så hårdt, att vinet kastade röda perlor
öfver dess rand, och sade:

»Våga ej, sångare, med ett gycklande qväde nämna
en ädel mö! — Med eder, herr Abern, hennes
försvarare, vill jag tömma min bägare till jungfruns ära.»
Och bägaren, som hittills knappast hade vidrört
junkerns läppar, tömdes nu i ett raskt tag, och han
nedsatte den derefter omvänd på bordet, vittnande om, att
ingen annan skål skulle förmå honom att vidröra
densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free