Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom egendomligt, hvarefter han skakade sina
snöhvita vingar och med den långa näbben plockade och
ordnade i sitt bo.
Hertigen vinkade åt en beställsam tjenare, som
frambar en pilbåge.
»Ni ämnar väl icke skjuta till måls på storken,
herr Bengt?» utropade konung Håkan. »Han är ju
fridlyst i edert land.»
»Jag ämnar befria mig från alla störande
varelser,» svarade hertigen kallt.
»Tag dig tillvara, broder Bengt,» hviskade riddar
Knut. »Det kunde bringa förstörelse öfver ditt eget hus.»
»Min tappra broder Knut har blifvit vidskeplig,»
skrattade hertigen och spände sin båge.
Junker Torsten vände sig blek och vredgad till
hertigen, läggande sin hand på hans arm.
Men Bengt Algotsson syntes icke ens märka det,
titan rigtade lugnt sin båge emot takåsen.
Den afskjutna pilen susade genom luften och
träffade storken, hvilken for upp ur sitt ohelgade bo,
flaxade i en krets omkring tornet. Derefter liksom dröjde
han öfver hertigens hufvud och nedföll slutligen död
vid hans fötter.
I detsamma hördes ett skri, hvarifrån, kunde ej
rätt urskiljas.
»Så straffas hvarje orostiftare,» sade Bengt
Algotsson kallt; vände sig derefter till gästerna och
inbjöd dem till den väntande aftonmåltiden.
| ————</table>
Sommarnatten hade redan utbredt sitt dunkel öfver lunderna och Rönneåns silfvervatten, då konung << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folkunga/0025.html 
|