- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
70

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Åh, flicka, ej kan det nedstämma mig, att icke
ännu få komma ut i luften — jag har den ju i rikt
mått genom de öppna fönstren — jag har så mycket
att tänka på, att de veckorna, som min gemål vill att
jag skall dröja qvar här, gå snart nog. Han har ju
lofvat att föra mig till Stockholm, och han har skickat
mig dessa dyrbara saker — jag bör icke vara otålig,
då jag nu ser att han vill mitt väl, vill kanske
godtgöra sina förseelser emot mig.»

»Jag tycker dock,» sade Elsa, »att, om det vore
hertigens mening att godtgöra hvad han har förbrutit
emot ers nåde, skulle han icke skicka sin kammarsven
med befallning, att fru hertiginnan skall göra sig redo
att följa med på hans resa. Om han icke ville
besvära sig sjelf med att gå den smala trappan hitupp i
tornet, kunde han dock bedja sin fru komma ned och
på ett höfviskt sätt tala om, huru han ämnar ställa
det — om det verkligen är hans allvar att föra sin
hertiginna till hofvet.»

En fin rodnad flög öfver Ingeborgs ansigte.

»Det är så lång tid tillbaka, sedan han på sådant
sätt tilltalade mig, att han väl sjelf har förgätit det,»
svarade hon saktmodigt. »Du är också alltid
tvifvelsam, min snälla Elsa. Väl vet jag, att jag ingenting
mera är för hans hjerta, utan att allt detta sker
endast för det yttre anseendets skull, men — så hård
kan han dock icke vara att nu endast gyckla med mig,
eller att icke hålla hvad han lofvat.»

Elsa svarade intet härpå; men snart såg äfven
hon glad ut då hennes arbete var färdigt och
hertiginnan sjelf med ett nästan barnsligt behag log åt sin
egen ungdomliga fägring. Nu flög Elsa efter den blå
manteln och lade den öfver hennes axlar, då den späda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free