- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
99

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag känner ju knappast honom — och han
känner icke mig.»

»Det var likväl Torsten Folkesson, som under
vår resa omtalade för mig jungfrun på Gröneborg,»
sade fru Ingeborg småleende, »henne som man kallar
den enda eller den sista Folkungadottren. Han talade
om henne än såsom en sköldmö på sin hvita gångare
och än såsom en sjöjungfru sväfvande öfver Mälarens
blåa vatten och så talade han äfven om hennes lutas
klingande toner öfver Gröneborgs fäste — och du kan
tro, att han icke känner dig! Jag vill tala med
Adelheid; hon får icke binda dig utan dina egna
önskningar — jag vill se dig lycklig, min älskling, du skall
en gång visa mig, huru lyckan ser ut i denna verlden!»

Här afbrötos de genom ankomsten af riksdrotset
Karl Ulfsson och Ehrengissle jarl. De begge herrarna
hade begifvit sig direkte ifrån festmiddagen till
Ingeborg.

Den förödmjukade hertiginnan, som icke hade sett
dessa sina stolta fränder sedan föregående dagens
uppträde, gick med fruktan emot dem, såsom trodde hon
sig i deras ansigten läsa sitt eget och Bengt
Algotssons öde.

Ehrengissle jarls rynkade ögonbryn bådade föga
om fred, ehuru han vänligt helsade henne; men fastän
hennes broder äfven såg mörk ut, tog han mildt hennes
hand och satte sig vid hennes sida.

»Hör mig nu med lugn, min syster,» sade han med
detta stilla allvar, som förmildrade hans ord, på samma
gång det uttryckte, att intet skulle förmå ändra dem.

»Af Bengt Algotssons beteende emot dig, är oss
nu klart, huru han har behandlat sin maka, och att
han gjort sig sjelf ovärdig att återse dig. Derföre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free