- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
124

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Torsten reste således åter; men trogen sitt löfte
till hertiginnan Ingeborg, begaf ban sig först till Rom,
och inträffade der samtidigt med Birgittas son Birger
och dottren Katarina, som ifrån Sverige medförde lika
sorgliga som olycksdigra underrättelser.

Birger förtäljde utförligt om, huru den gamla
tvedrägten emellan Sveriges begge konungar, far och son,
och deras anhängare åter hade utbrutit redan mot
slutet af år 1357, men då hade ett nytt aftal träffats,
deri konung Magnus i ett bref sade sig »med faderlig
kärlek tänka på sin käre son Eriks gäld, bekymmer
och qvaf,» och derföre afstått till honom på tre års
tid »Stockholms hus med allom Uplandom ofvanskogs,
endast Nerike undantaget.» Hvardera konungen skulle
dock af dessa länder åtnjuta halfva inkomsten; efter
denna tid skulle det afstådda hemfalla under konung
Magnus. Fader och son voro dock skilda i sina
förhållanden till främmande magter. Konung Magnus
var fäst vid Valdemar i Danmark, som hade tillvunnit
sig anseende och magt; men till Valdemars fiender,
grefvarna af Holstein och hertigarne af Meklenburg,
slöt sig konung Erik och det svenska rådet. Slutligen
måste Magnus gifva Bengt Algotsson till spillo. Den
förr så mägtige gunstlingen icke allenast afsattes ifrån
sina hertigdömen, utan förklarades landsflyktig och
anbefaldes att lemna ifrån sig alla bref, som voro
honom öfverlemnade, »såväl de som honom enskildt
kunde angå på förläningar, som han undfått af
konungen, som de hvilka annars kunde angå Sveriges rike».
Drottningen blef utom sig, då hennes gemål tvingades
att underskrifva förvisningsdomen öfver den man, som
han sjelf hade upphöjt till dess höga värdigheter och
ansåg vara ett stöd för sin tron. Sjelf vägrade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free