- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
164

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu ungdomliga gestalt på borgtrappan med sin glada
helsning. Det var ett lif af ostörd ro, och den
stördes icke heller, då för någon gång riddar Tord såsom
den trofaste vännen och bäste gästen, besökte dem.

Der gingo hvarjehanda tal och gissningar omkring
i trakten; man sade: Jungfrun väntar sin brudgum;
men hvem denne var, viste dock ingen att förtälja.
Der låg uti Gunborgs väsen ett uttryck, som
avväpnade hvarje fråga, hvarje häntydning på en möjlig
förändring af hennes lif.

Sålunda hade år efter år flyktat hän under
Torstens frånvaro i de främmande länderna. Ändtligen
hade Gunborg hört talas om hans återkomst och hon
väntade honom till Gröneborg. Men han kom icke;
hon hade vidare hört sägas, att han som förr följde
konung Håkan. »Han följer sin pligt,» tänkte
Gunborg och väntade åter i stillhet.

Ett år hade ännu en gång gått sin rund; en ny
vår med nytt lif och nya förhoppningar hade
återkommit. Det var samma tid, som Torsten, hänförd
af sin längtan, hemligt hade besökt Gröneborg och
roende omkring vallen, der han trodde sig osedd af
alla, hade lyssnat till folkungadottrens sång.

Det hade den gången varit en af dessa våraftnar,
som i norden äro så älskade af dess inbyggare; ehuru
solen gått ned, är luften ljus och lätt, rymden frisk
och blå. Sjelfva björkträden med sina hvita stammar
och späda, gröna löf äro i ordning såsom till en fest,
och dertill kommer nymånen i sin lätta, ungdomliga
glans såsom för att glädja sig åt naturens och sin
egen fägring.

Gunborg hade ifrån fönstret till sin jungfrubur
sett den vackra taflan; hennes hjerta blef så varmt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free