Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och dessa prålande hofsvenner,» sade Tyri,
rodnande af förtrytelse, »är då icke riddar Torsten
Folkesson Minnisköld sin egen herre? Han kommer ju,
såsom vore han endast ett sändebud ifrån konung
Håkan!»
Gunborg svarade intet; men perlorna i hennes hår
voro icke hvitare än hennes kinder. Såsom en
försvinnande dröm sjönk hennes kärlek, hennes väntan,
hennes tro på Torsten.
Tyri slingrade sina armar omkring henne, kysste
hennes lockar, hennes panna, hennes händer, och Tyris
varma tårar smögo vänligt öfver Gunborgs kalla
perleskrud.
En tärna kom med tillsägelse, att fru Adelheid
väntade i riddarsalen. Gunborg lydde kallelsen och
vinkade åt de inträdande tärnorna att åtfölja henne,
men så sorgsen hade hon aldrig förr inträdt i sina
fäders gamla sal.
Der stod redan Torsten Folkessons ädla gestalt,
och för ett ögonblick flög ett rosenskimmer öfver
Gunborgs ansigte, under det hon fäste sina ögon på honom
med ett egendomligt talande uttryck.
Det var som ville hon med sin blick besvärja
honom att icke uttala de ord, som hon fruktade redan
kunde sväfva på hans läppar; såsom bjöd hon i pris
derför sitt hjertas varma, tillitsfulla kärlek.
Och Torsten läste denna kärlek i hennes ögon;
den genomträngde honom med en obeskriflig sällhet.
I denna stund förstod han, att han egde
folkungadottrens kärlek.
Torsten kände sig såsom fattad af en svindel:
han ville knäböja, ville glömma, att något annat än
hans egen kärlek och lycka fans till i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
