Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var sent, åtminstone redan mörkt, då Torsten
stannade vid Hagavikens strand och såg med en viss
förvåning, huru folkungaborgen liksom en stjernkrans
glimmade igenom den töckniga luften.
Han skickade emellertid väpnaren in uti
fiskarstugan för att tillsäga om båten; snart kom fiskaren
sjelf ut och tog hand om de trötta hästarne.
»Ovädret tager till för hvar stund,» sade mannen,
»men båten är nog säker — jag skall föra de höga
herrarna till Gröneborg, det har ingen fara.»
Riddaren nickade ett medgifvande och begaf sig
ner till båten, hvilken liksom en lätt spån följde de
sqvalpande vågornas rörelser. Väpnaren hoppade ned
i båten och höll den, så stadigt det kunde låta sig
göra, emot träpålen vid stranden. Han satte styret i
ordning, under det riddaren tog plats, och fiskaren med
kraftig hand fattade årorna.
»De ädla herrarna äro sent ute,» ordade mannen
till väpnaren, »allt herrskap kom annars vid full
dager, och ovädret tog till först vid mörkningen.»
»Är det då gästabud på Gröneborg,» frågade
väpnaren, som också med förvåning såg borgens torn
upplysta af eldkransar.
»Gästabud?» upprepade fiskaren. »Ja det må
väl så vara på den ädla jungfruns länge väntade
högtidsdag — herrarna äro väl sjelfva brölloppsgäster,
tänker jag!»
Väpnaren kastade en hastig blick på sin herre;
men denne tycktes icke hafva hört fiskarens ord. En
hemlig aning hade emellertid uppstått hos väpnaren,
och han tänkte att, om det verkligen var en så
betydelsefull fest, som firades på Gröneborg, vore det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
