Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Margareta frågade ånyo:
»Kära drottning, kan I säga mig, om konung
Håkan blir vred, ifall jag icke vill bo i hans land —
icke ännu,» tillade hon och såg på sin far. Men då
Valdemar härvid började se allvarsam ut, vände hon
sig också emot honom och såg på honom med sina
kloka ögon.
»Man har talat om en konung, hviskade hon
sorgset, som blef vred på sin drottning, och hon blef
mycket, mycket olycklig.»
Konung Valdemar började se bister ut.
Men Margareta sade innerligt:
»Käre fader, jag blir gerna, så gerna hos dig —
men jag ville veta, när I vill, att jag skall resa.»
Konung Valdemar hade åter beherrskat sig, strök
hennes lockar och sade leende:
»Vi få se, Margareta, vi hafva ju åter i morgon
en dag!»
Dermed reste han sig åter, lemnade sin dotter hos
drottning Blanka och begaf sig till Magnus för att
tala med honom.
»Käraste drottning,» sade emellertid prinsessan,
»jag vill hålla af edert land och jag vill, att konung
Håkan aldrig, aldrig blir vred!»
Valdemar Atterdag talade lifligt med Magnus;
detta hindrade dock ej hans ögon att följa brottningen
och hennes blifvande sonhustru, samt den tyste Håkan.
Konung Valdemar bjöd derefter sin arm åt
drottning Blanka och Håkan åt Margareta. Magnus gick
leende emellan de begge paren.
Så gingo de till sina särskilda våningar igenom
den yttre salen, der hoffolket var församladt. Der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
