- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
225

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanväxt med hennes hjerta, måste hon nu förgäta, då det
för den fromma prinsessans sinne var ett brott att
hysa en varmare känsla för den, som kyrkan invigt
till en annans make. Hon måste icke allenast
öfvergifva tanken på höghet och lycka, hon måste äfven
glömma de älskade drag, hvilkas åsyn nu genom slöjan
syntes henne såsom en försvinnande dröm.

Hon hade nu icke mera någon rätt till hans
kärlek; det var en annan, som nu tillhörde honom. Det
nya fäderneslandet skulle icke blifva hennes och det
gamla, som hon under glada förväntningar om ett nytt
sådant, hade lemnat, skulle påminna henne om de
förödmjukelser, hon lidit. Till sin broders hof ville hon
icke heller återvända; han skulle säkert under
utbrottet af sin vrede allt för snart gifva hennes hand åt
en annan; men hennes hjerta skulle icke mera kunna
lyda hans befallningar. Det gamla hemmet var
således äfven förloradt för henne.

Då man derföre anmälte, att nya sändebud ifrån
Sverige väntade utanföre Haraldsborgs fäste, men att
slottsfogden icke ännu hade erhållit konungens tillåtelse
att lemna något tillträde till prinsessan, kände
Elisabet ett visst lugn vid tanken på att ännu en dag
få vara ostörd i sin ensamhet.

————</table>

Drottning Blanka hade med förströdt sinne hört
sin gemål förtälja hvad som förefallit emellan honom
och det svenska riksrådet; han hade dock knappast
slutat tala, förrän hennes tankar åter voro samlade.

»Alla de svenska blifva naturligtvis inbjudna till
konung Valdemars festmiddag,» sade hon, »men skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free