Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men konung Magnus reste sig äfven.
»Min broder,» sade han, »J nämde den värdigaste
sångaren. Tillåt min gemål, att först få yttra sin
tanke, innan ni utdelar priset. Om än hemlandets
toner varmast tränga till hjertat, så har måhända min
drottning liksom jag, vår beundran öfrig för den
danska sångens ädle tolkare, skalden Torstein.»
Konung Valdemar gaf sitt bifall tillkänna, och
drottning Blanka böjde småleende sitt hufvud, då
Torstein framträdde. Hon tog ifrån sin hals en dyrbar
kedja och räckte den knäböjande hofskalden, under
det hon sade:
»Tag detta minne, ädle Torstein, till tack för det
ni genom eder sång förskönat fredsförbundet mellan
Nordens konungariken.»
Den stolte Torstein förde drottningens hand till
sina läppar, då han emottog gåfvan, och reste sig
derefter, dragande sig tillbaka ifrån den kungliga kretsen.
»Nu är turen hos mig att få belöna såväl
förtjensten som älskvärdheten hos den svenska sångens
tolkare.»
Sedan konung Valdemar yttrat dessa ord, vinkade
han, och Florian framträdde. Han böjde, såsom seden
kräfde, ett knä för den danska konungen. Denne löste
ifrån sitt bröst en kedja, hvarvid hängde det alltifrån
Valdemar Seirs tid betydelsefulla Danebrogskorset.
Då inföll drottning Blanka:
»Tillåt mig, konung Valdemar, att just vid eder
gåfva också fästa en belöning åt min hofskald.»
Det var en gyllene violblomma, den belöning, som
i Flandern skänktes åt de förnämste sångarne,
hvilken hon ville fästa vid Dannebrogskorset. Hon tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
