- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
269

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slaget drefvo omkring för att taga ett och annat byte,
som tyskarne numera ansågo såsom sin tillhörighet.

Ifrån Gröneborgs fäste såg väktaren, huru en båt
lade ut ifrån den andra stranden. Det var borgens
egen »snäcka», som legat gömd inom lunden nedanföre
fiskarstugan för att kunna återföra de efter
slagtningen hemväntade. Men det var nu en helt annan
befolkning, som tagit hand om den präktiga farkosten,
hvilken närmade sig med snabbaste fart.

Den vaksamme Urne hade tidigt varseblifvit
snäckans ankomst, och han fann genast af kosan, som icke
så noga följde segelleden, att det icke var gårdens
män, som förde den. Det visade sig också, då den
kom nära, att det var en flock kringströfvande tyskar,
eller som folket kallade dem »garpar», hvilka
nalkades. Dessa öfvermodiga och förvildade sällar, som ryckt
sig lösa från krigstuktens band, sökte endast efter rof.

Urne samlade borgens folk till försvar, men i
detsamma snäckan lade till vid landgångsbryggan, och
en strid skulle börjat, framträdde på trappan vid den
öppna borgtrappan fru Gunborgs ädla gestalt. Den
beväpnade borgfogden stod tätt vid hennes sida, och
bakom henne visade sig borgens folk, likaledes
beväpnade. Emellertid var det lätt att inse, att den föga
talrika besättningen icke serdeles länge skulle kunnat
göra motstånd emot de stridslystna och krigslystna
angriparne.

Dessa studsade dock för ögonblicket vid åsynen
af den sköna borgfrun, som betraktade dem med
modfull stolthet.

Den gamle Peder Urne höjde sin röst och frågade:

»Uti hvad ärende kommen J? Söken J herberge,
vill min höga fru lemna eder ett sådant i fred.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free