Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
VII
känna serberna, då det gäller Ryssland, och många svenskar, då
det gäller Tyskland. A andra sidan har man också på det
nationella området rätt att ha verkliga vänner, med vilka man icke är
släkt, naturligtvis om ej vänskapen blir så het, att man därför
försummar eller förråder sitt eget. Fransmännen ha många sådana
vänner i Sverige, alldeles oberoende av de politiska sympatierna.
Ty vi veta väl, att liksom Napoleon gav bort Finland åt Ryssland,
även Briand nog icke skulle dra sig för att ge detta senare landet
tillåtelse till en penetration pacifique — det moderna diplomatiska
ordet för underkuvande av främmande folk — av det nordliga
Sverige, och liksom det första ej inverkade på vår beundran ens för
Napoleon, så hoppas vi visserligen först och främst att med egen
kraft och kanske även med andras hjälp kunna möta det
eventuella angreppet av det med Frankrike förbundna tsardömet, och
fortfarande tycka att Fénélon var from, att parisiskorna äro
eleganta och Tolstoj stor. Men det är också möjligt, att vi ej
skola ha den opartiskheten, ty det är svårt att vara rättvis, men
svårast omedelbart efter en örfil. Av den anledningen är det
nästan litet löjligt att sitta här och undra, huru de stora
kulturfolken kunna yttra sig’ så obehärskat om varandra, och särskilt
orättvisa bli våra tillrättavisningar, då det gäller sådana
krigförande, som ha fienden inom egna gränser.
Om Napoleon på höjden av sin makt och sedan Tyskland
var krossat lät säga Madame de Staél, som skrivit en ypperlig
bok om Tysklands andliga odling: »Vi äro ej så djupt sjunkna,
att vi behöva söka våra förebilder bland de folk Ni beundrar;
votre livré n est pas frangaisså bör man ej undra över, att
Romain Rolland, den fransman, för vilken andra fransmän både
enskilt och offentligt anhållit om Nobelpris, skulle anklagas för
landsförrädiskt omfattande av tyskarnas sak. Romain Rolland
har dock yttrat sig tämligen tydligt under kriget, då han talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
