Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
XI
bättre delen av mänskligheten, kvinnorna, har författaren sökt
skildra så opartiskt som det varit honom möjligt — och det är
ej vidare mycket.
Såväl när det gäller flickor frän Söderhavsöarna som svenskor, är
det huvudsakligen de högre klasserna han beskriver, och detta
kommer mera av oförmåga än högfärd. Han vet mycket väl,
att satsen »Alla negrer äro svarta5 endast är en relativ sanning.
Somliga äro nästan vita, men som hjälphypotes duger det nog
att hålla pä svärtan. Han vet också, att det finns oförskämda
svenskor, eleganta danskor, trasgranna fransyskor, blyga
amerikanskor och turkiska rösträttskvinnor, men det finnes inte så
rysligt många av dessa sorter. Generaliserandet för oss ofta
galet, men nog har man väl rätt att säga, att österländskorna
äro mindre emanciperade än västerländskorna.
Författaren vet, att man egentligen ej får slå en kvinna ens
med en blomma, men har han av sanningskravet, vilket somliga
påstå vara det minst kvinnliga av alla krav, varit tvungen till
aga, sä har han just valt detta strafifredskap.
FÖRORD TILL ÅTTONDE UPPLAGAN.
Den essay i denna bok, som kallats »Hur folken se på sig
själva och på varandra», skrevs 1915. Vissa uttryck äro därför nu
antikverade men ej många. Schopenhauers ord om kvinnorna:
»De se på varandra som gelfer och ghibelliner» skola troligen
alltid gälla om folken. Författaren har ej ansett sig böra i senare
upplagor ändra de av tidsförhållandena betingade omdömena,
åtminstone är tiden för en omredigering så kort efter världskriget
ännu icke inne.
Stockholm 1920.
Författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
