Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
yttrade Tartuffe, och det gäller också idéerna. På samma gång
som man på revolutionens befallning i frihetens namn öppnade
tigrarnas och hyenornas menageriburar och lät dessa oskäliga
djur, något häpna, promenera ut ur de zoologiska trädgårdarna,
så motsatte man sig från flera revolutionära håll negerslaveriets
upphävande, då, som man sade, försynen genom själva den färg,
den förlänat negrerna, bestämt dem för slaveriet.
I England utropade ungefär samtidigt den engelske vältalaren
Curran: »Med vilken högtidlighet han än må hava blivit invigd
på slaveriets altare, i samma ögonblick som han beträder
Bri-tanniens heliga jord sjunka både avgud och altaret i stoftet, och
han står där förlossad, pånyttfödd och befriad ur sin träldom
av den allmänna emancipationens allsmäktiga genius.» Vilket ej
hindrade, att England i det amerikanska slavkriget stod på
slavägarnas sida.
I huvudsak ha Frankrike och England helt ärligt trott sig
stå, den förra på den ideella, den senare på den praktiska
frihetens sida, och detta, liksom att de båda nationerna, man kan
nästan säga ensamma i Europa, haft en verkligt enhetlig, starkt
nationell grundmurad kultur och tusenårig statlig fasthet, har
gjort att dessa två folk känt sig själva som världens främsta och
det andra som nummer två. De ha haft en kulturell konservatism
utan motstycke i Europa. Och i alla fall, fast dessa två folk
äro så helgjutna, saknas ej utom de överallt förekommande
individuella skiftningarna också mera allmänna typgrupper, kanske
atavistiska minnen uppdykande från de tjogtals folkslag, som
gått upp i folkmassan och vilkas karakteristika ej som judarnas
äro så kända, att de tala för sig själva, även om de skulle
förekomma hos Mr. Smith eller M. Durand. Det är lätt att se, att
en person har judeblod eller negerblod i sig, men om några
angliska, burgundiska, allobrogiska eller för de ripuariska
fran-kerna utmärkande ögon- eller nästyper skulle förekomma, torde
det vara omöjligt även för en professor att yttra något säkert
därom. Alla dessa typer, sinsemellan olika, äro »äkta engelska
eller äkta franska».
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
