Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-IUR FOLKEN SE PÅ SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
bella Italia som en skön, ej alltid klok kurtisan, vilken säljer
sig till högt pris, men fordrar särskilt stora skatter för att förråda
sin siste älskare.
Italienarna tycka illa om fransmännen för deras brist på
naivitet i god mening, kanske även något för att Frankrike nu är
den förnämsta latinska nationen. Edmondo de Amicis talade
säkerligen å Italiens vägnar, då han berättade om den franske
gubben, som »är lycklig en hel vecka bara därför att han lyckats
krysta ur sig en ordlek, som kommit några idioter att skratta.
Fransmannen är ju visserligen artig», fortsätter han hånfullt, »men
hans artighet är lika mycket värd som den lama handtryckning
man får av en flicka, vilken ej vill ta en i hand.» Och efter en
vistelse i Paris känner han sig ursinnigt led vid »denna ofantliga
teater, som doftar av gas och patchouli — utledsen på bon-mots,
falska leenden, köpta nöjen». Han hatar »denna skamlösa stad,
och tycker att man för att rena sig från detta tremånadersliv
måste leva ett helt år på toppen av ett berg, samt känner en
oemotståndlig lust att springa ut på öppna fältet och inandas
den friska luften».
Det finnes kanske bara ett land i världen, där grymheten är
favoritnöjet. Det är Spanien. Tjurfäktningen kan ursäktas med
det pittoreska, det festliga, med espadans ridderliga mod och
glädjen över detta, och dessutom därigenom att tjurarna äro
’»des betes tres pe?i intéressantes», som en fransk på latinskt sätt
blott mot hundar, hästar och sångfåglar djurvänlig tidning
uttryckte sig, och vid tuppfäktning åter är det väl mindre
tupparnas uthackande av varandras ögon än det därmed förbundna
vadhållandet, som utgör huvudpunkten. Nej, det är själva viljan
och lusten att plåga, se smärta och läsa om tortyr, som här
åsyftas. Vid ett tillfälle under krigen i Frankrike på 1500-talet
hade en fransk fältherre, berättar Michelet, för att göra sina
spanska bundsförvanter ett nöje skickat soldaterna som
»Liebes-gabe» ett hundratal kvinnor. Spanj orerna tackade förbindligt,
men frågade om det tillätes dem att få hugga sönder flickorna,
något som skulle bereda dem ett större nöje. Ännu i våra
dagar innehåller den spanska Almanack för alla för något av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
