Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR FOLKEN SK T’Å SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 26
grunden. Ett särdeles franskt omdöme i samma riktning är
Montesquieus lilla vänlighet angående den äktspanska
institutionen Santo Oficio eller inkvisitionen. »De spanjorer», säger han,
»som man inte bränner, tyckas vara så fästade vid inkvisitionen,
att det skulle vara ovänligt att ta den ifrån dem.»
I sjuhundra år räckte den spanska def- och offensiven mot
morerna, och under denna långa tid, som det tog att återerövra
fosterlandet från de otrogna, lärde man sig att vara hårdhänt
och att som sitt högsta goda akta rent blod och ren tro. Los
desastres de la guerra 1808 drypa ej bara på Goyas etsningar
utan ännu mera i verkligheten av blod, och hatet mot
fransmännen glödde lika starkt som mot morerna. Spanien, gårdagens
land, därför att alla säga »Manana», »i morgon», sover, tro
utlänningarna, är dött, påstå många spanjorer, och ännu på
1900-talet skriver en spansk författare: »Frågar du om undervisningen,
om rättskipningen, om teatern, om litteraturen, om vetenskapen,
om själavården, eller frågar du om parlamentarismen, om
konunga-dömet, om republikanismen, 0111 carlismen eller om
fosterlandskärleken, om dygden, om logiken, om tron, om hoppet, äran och
hedern, så skall det svaras: Det är dött, allt är dött. Spanien
är en ofantlig sarkofag, en pyramid av lik, .upprest på
fosterlandets lik.» Men lik titta, och det ganska ilsket. Spanien gör det,
om någon utlänning skulle säga samma sak, men i grund och
botten äro, påstå kännare, utlandets dom och åsikter om Spanien
alldeles komplett likgiltiga för spanjorerna, och häri ligger ännu
en olikhet mellan dem och nordamerikanerna.
Spanjorerna äro det mest aristokratiska och mest demokratiska
av alla folk. Den suffisans, som finnes hos de ej sällan
degenererade, förkrympta och mycket små granderna av Spanien,
motsvaras av de klassmedvetna kroppsarbetarnas arrogans, då de
vräka sig på de finaste kaféernas soffor. Men den fördelen har
spanjoren alltid, även om han är fattig och till och med
förkommen, att han äger en värdighet och en självkänsla, som gör sig
ädlare än motsvarande svenska typers blandning av fräckhet och
ömkligt gnällande.
Hur se spanjorerna pä sig själva? Som på världens ädlaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
