Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-IUR FOLKEN SE PÅ SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 49
taigne och Voltaire och Anatole France blivit födda. Den
nationella urgrunden varar genom tiderna. Och man njuter av att
erfara den av natur och kultur skapade egenart, vars kärna är
lika faktisk och lika odefinierbar som en viss blommas doft, en
viss frukts smak.
I dessa hatets, våldets och folkorättens tider är det vilsamt
att dröja vid det större eller mindre tack vi äro skyldiga alla
nationer, vilkas insats tillsammans bilda världskulturen.
Frankrike hör till de länder, som äro omtyckta, på flera håll
rent av älskat, och som det brukas i kärlek ibland utan att den
älskande riktigt vet varför. Det kan väl ej vara för dess fria
författning som England nästan beundrar Frankrike, ty i politisk
frihet var ju England förr på valplatsen. Det är ej för Ludvig
XIV:s segrar, ej för Jena och Tilsit och Frankrikes stora militära
gloire Tyskland ägnar det sin hyllning, det är ej för dess
målarkonst, för dess eleganta damer, för Racine och Maupassant som
gamla svenska, finska, norska och danska prostinnor bli
entusiastiska för Frankrike, det är därför att intelligens och behag
stråla ut ur den mest enhetliga, mest fulländade av de kulturer,
som efter grekernas funnits på jorden. Allt detta ger den
franska civilisationen en skönhet, som tvingar många på knä,
och då många falla på knä, följa ännu flera efter.
Och Frankrike är icke nöjt, en fransman är icke belåten med
mindre än en kärleksförklaring.
Om en herre frågar en dam, om hon vill bli hans, och hon
svarar: »Jag beundrar er intelligens och er smak, vill ni ej bli
min vän», så blir naturligtvis herrn misslynt och ej vidare vänligt
stämd mot damen i fråga. Frankrike är som den där herrn och
tycker ej om att höra av en svensk eller en ungrare, att det
har alla möjliga härliga egenskaper och att man vill vara en
beundrande vän, men att det egna landets intressen gör att man
ej alltid kan önska Frankrike seger, liksom man ej alltid vill
godtaga som riktigt allt vad Frankrike gjort, gör eller kommer
att göra. Denna svala beundran var ej mycket värd, tycker
fransmannen. Andra nationer nöja sig med den — i nödfall.
4—194403. Laurin, Folklynnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
