Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur folken se på sig själva och på varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-IUR FOLKEN SE PÅ SIG SJÄLVA OCH PÅ VARANDRA. 78
motståndares styrka och vighet — detta gäller ententemakterna —
men man vore tacksam, om åtminstone Portugal och Förenta
staterna skulle vilja erkänna, att tyskarna kunna arbeta styvt, tänka
djupt och kanske också slåss, man skulle kunna säga ovanligt bra.
Till mig yttrade för ett par år sedan den ganska kände amerikanske
folkbeskrivaren Price Collier sin ringaktning för den tyska
strategien, icke en gång segraren vid Sedan ansåg han hålla måttet.
Man har oroat sig vid tanken på, hur det vetenskapliga
samarbetet skall arta sig efter kriget. Franska vetenskapsmän
påstå sig nu och för framtiden ej kunna vara tillsammans med
andra tyskar än den vänstra Rhenstrandens, sedan den erövrats från
Tyskland, och engelska professorer vilja ej inlåta sig i diskussion
med tyskar, förrän en del tyska ämbetsmän blivit arkebuserade.
Det troligaste är väl, att tyskarna såsom hitintills skola fortfara
med att grundligen taga del av engelska, ryska, franska, italienska,
japanska, belgiska, serbiska och montenegrinska samt rumäniska
och portugisiska religiösa, vetenskapliga, konstnärliga och tekniska
förhållanden. Skulle sedan engelsmän och fransmän gå ifrån sin
högfärdiga isolering och ta reda på sina ententevänner, d. v.s. så gott
som hela den övriga världen utom Tyskland, och bland annat lära sig
resp. franska och engelska, så skulle det bli en oöverskådlig vinst
för det vetenskapliga samarbetet, som vunnits genom detta krig.
Vad de övriga nationerna tycka om tyskarna, det ha vi hört
nu, då de ganska högt skrikit ut, vad de förut tänkt tyst, och en
hel del av anmärkningarna äro naturligtvis riktiga. Utom de fel,
som alla folk ha i normala proportioner, äga naturligtvis tyskarna
också sådana i större proportion än vanligt. De äro ofta
klumpiga och taktlösa och förargligt nog också mera högljudda än
andra kulturfolk. De blåsa ut sin taktlöshet i basun.
Hur typiskt tysk är ej clen lilla händelse, som för ett par år
sedan inträffade i Berlin och som jag hörde av en deltagare. En
svensk aristokrat, ivrig tyskvän, brukade äta middag med
österrikiske militärattachén och ett par mycket fina tyskar. »Kunna
vi två», sade österrikaren till svensken, »inte äta ensamma i dag?
Det skulle vara roligt att en dag i veckan slippa höra om
Kö-niggrätz.» Det var naturligtvis i all vänlighet: »Wissen Sie was
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
