Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERLIN.
114
allt stilla växande, saknaden av stilkänsla, det naiva föraktet för
städer med lägre invånareantal, blev utmärkande för Berlin, där
än på hederligt, än på ohederligt sätt, men alltid larmande som
ett maskineri, proletärer och brackor knogade för att förtjäna sin
Wurst och sitt Weissbier, sin champagne och sin kaviar.
En stad har en viss personlighet, den kan växa till, bli
rikare, men sällan får den t. ex. charm, om den ej haft det från
början. Berlin saknar charm och lär ej heller få det längre
fram. A andra sidan har man svårt att begripa, hur Paris skall
kunna bli av med sin förföriska behagfullhet.
I en storstads mikrokosmos finnes naturligtvis oftast vad
man söker efter. Att världens vid sidan av Paris förnämsta
universitetsstad ej skall sakna lärda och bildade män, att goda hem
och stålsatta karaktärer skola finnas i mängder i huvudstaden
för arbetets och ordningens land, där det största antalet män
under de sista 150 åren tapprast bestått eldprovet och där den
civila pliktkänslan tävlar med den militära i att tjäna staten,
allt detta förstår man innan man kommer till Berlin, och man
begriper också att tingel-tangelfröknar äro mera högljudda än
diakonissor, vilket gör att de förras pip i världssymfonien blir
väl starkt accentuerat, liksom att handelsresande och agenter i
allmänhet äro mera skrymmande än docenter i teoretisk filosofi.
En människa som länge bott i en stad, där hon har sitt
arbete, har sin krets av vänner och likatänkande, som för henne
blir staden. En sådan hör med häpnad hur främlingen
bedömer och berömmer med den sorts estetiska och pockande
epi-kureism, som är turistväsendets oetiska sida. Den som i
Berlin sitter och studerar malajiska språkrötter eller samvetsgrant
knogar med en anfallsplan mot Holland, om den någon gång
skulle behövas, eller säljer trådrullar, den känner sig häpen över
att en kollega från Liverpool, Lyon eller Linköping gillar maten
på lyxrestauranten Hiller, där han själv aldrig varit, och med
hjärtlöst underkännande av damernas toaletter och figurformer i
teatersalongerna förenar en verklig beundran för Kaiser
Frie-drichsmuseums anordning av konstverken, dit infödingen kanske
icke heller kommit sig för att gå. Kommer åter någon av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
