Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
BERLIN.
taste och bäst skötta hotell och till sin yttre arkitektur strängt
och stilfullt, ökar blott känslan av att torget är avsett för fint
folk, en mycket sällsynt sensation i ett land, där de mest feodala
och riksomedelbara damer ha en pervers förkärlek för
strumpstickning och Leberkriödel. I skuggan av Schadows Segergudinna
— hur många utom Tyskland vet att Schadow är en av senare
tiders bästa skulptörer? — som dekorerad med järnkorset 1814
fördes tillbaka av de segrande tyska trupperna från Paris och
återuppsattes på Brandenburger Thors triumfbåge, bor
Manetsamlaren och impressionistmålaren Max Liebermann, som efter
Menzels död i sin konst bäst uttryckt berlinska skönhetsnyanser.
Max Liebermann, sarkastisk och älskvärd på en gång, står
som breslauaren Adolf Menzel i stor tacksamhetsskuld till fransk
konstuppfattning och erkänner också, liksom Menzel gjorde,
oförbehållsamt detta. Till skillnad från den kroppsligt dvärgartade
konstnärsgiganten Menzel är Liebermann infödd berlinare, och
han tillhör just en av de nyssnämnda judiska patricierfamiljerna.
På andra sidan Brandenburger Thor ligger Tiergarten, en
mycket välhållen park, något vanpryddd av de sockervita
Hohen-zollernfigurer, som på allerhögsta befallning uppställts till en
Siegesallé. Skulle alla de, som i och utom Berlin uttalat sin
förkastelsedom möt denna sorts skulptur, verkligen ha känt sig
konstnärligt stötta, så skulle det europeiska konstomdömet vara
dubbelt mera utvecklat, än det nu är.
Berlinarna, som ha en outrotlig trängtan efter parodier och
en verklig fasa för både falskt och äkta patos, gladde sig mycket
åt en på Cabaret Unter den Linden sjungen visa i Erlkönigs
versmått. Fadern åker med sin son genom Siegesallé och
tillfrågas ångestfullt av gossen om alla dessa marmorgubbar.
Slutligen komma de fram till den tämligen banala Rolandsbrunnen,
och då, heter det om det förtvivlade barnet: Da sak es den
Roland, und dana war es tot.!
Huruvida Wilhelm II har sämre skulptursmak än M. Poincaré,
det vet jag inte. Emellertid är det nog lugnare att ha kejsären
som Oberster Kriegsherr än som Oberster Kunstherr.
Sådana som reta sig åt välhållna ekipager och eleganta bilar ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
