Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan damerna sin förtjusning och hyllning. Solen lyser på de
silvergrå platanerna. Från ett av de höga fönstren i »le bel
ètage» gör en näpen kammarjungfru i svart klänning och vitt
förkläde koketta miner till den slätrakade kusken — det allvarliga
och stela i tavlan —, som väntar utanför med sin kupé.
Innanför fönstren skymtar man en salong med gobelänger på
väggarna. Den enda illa klädda på hela gatan är den småväxte
soldaten i sina röda byxor, som håller vakt utanför ett av massiva
järngrindar inhägnat ministerium. — En gammal gumma låter
en liten bleckgubbe, Loubet eller Poincaré, alltefter
omständigheterna, röra sig på asfalten och skriker med gäll röst:
»Messieurs, voila ce que vous pouvoez offrir de plus charmant, de
plus coquet à votre femme, à votre maitresse, à vos enfants!»
Går man nere vid Seinen och ser på staden från Pont-Royal,
den vackraste av alla broarna, så kommer man in i en helt
annan stämning. Vid hörnet av Rue du Bac, där Corots fader
sålde sina berömda vårhattar samtidigt med att Madame de
Staël förklarade rännstenen vid denna gata märkligare än
Nevan, ser man ut över Quai Voltaire. Här stå utefter
bröstvärnet mot floden små portativa antikvariatlådor, där mången
student och även andra bildningssökande och universitetsfolk
med det violetta lärare- och prästordensbandet i knapphålet på
de luggslitna rockarna leta i timtal bland diktsamlingar och
kommittétryck och undra, om en udda del av Rabelais eller
Pascal, pris 3 sous, skall skänka dem mest båtnad.
Nedanför flyter Seinen mellan höga murar, och för 2 sous om
vardagarna samt för 4 sous om söndagarna — det blir fullt ändå
på båtarna, säga de mera ekonomiska än demokratiska
ångbåtsbolagsdirektörerna — kan man göra en riktigt lång flodresa
från Charenton till Auteuil genom hela Paris.
Maupassant sörjde över Eiffeltornets fulhet. Jag undrar, om
man ej får räkna det till en av dessa »vårtor» på Paris’ sköna
anlete, vilka Montaigne tog med i den stora kärleken till
staden. Tornet går nu in i Paris’ silhuett, och om ett
trehundrameterstorn också har ett drag av amerikanism, är det dock ett
av de oskadligaste attentaten mot världsstadens skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
