Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Post festum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
196 POST . FESTUM.
den enda som riktigt kan förstå och uppfatta våra böcker och
vår konst, den enda som kan vara oss till hjälp i nödens stund.
Då dess flagga, den vid vilkens sida den blågula kommer,
hoppas många med mig, att hissas, om Sverige angripes, flög upp
som segrare, då blevo applåderna svaga. Då de tyska
natio-nalmelodierna spelades, var entusiasmen, jämförd med den då de
andra spelades, stötande svag. På vad kan detta faktum, som
man söker välvilligt förneka, beror Troligen på minnena från
krigen mot Danmark 1848 och 1864, där hela Norden helt
naturligt höll med detta land, och på att Tyskland, ohövligt nog,
litet väl grundligt slog tillbaka det franska angreppet 1870,
något som sårade våra franska sympatier, och på att den svenska
frisinnade pressen för varje jättesteg i utveckling, Tyskland tagit
under de senaste fyra decennierna, talat om »drill», »preusseri»,
»militarism» och hånfullt pekat på »mönsterlandet». Tyskarnas
brister i det formella uppträdandet göra, att dampubliken rynkar
på näsan, och som den fyllde nästan halva Stadion, blev
resultatet ett så svagt bifall för Tyskland, att det sårade detta folk,
som eljest är lika godmodigt och vänligt som det ryska och
alltid visat särskild välvilja mot svenskar.
Detta är min privata fundering efter festen, och jag skulle ej
begära bättre än att alldeles ha misstagit mig. Vi skola vara
mycket hövliga mot alla, norrmän, ryssar och finn-finnar icke
undantagna, men vi skola vara vänliga mot våra vänner, och
hur mycket vi än må ha att tacka Tyskland för i kulturellt
hänseende, ännu dyrbarare saker torde vi få att tacka dem för i
framtiden, dessa stamfränder med väldiga maktresurser, men
också med den sorts livssyn, den sorts känsla för rätt och plikt,
den sorts lyrik, musik och hjärtelag, som vi väl i allmänhet
känna oss mest i släkt med, då vi tagit reda på det.
Det kan ej sägas vara förmätet att påstå, att svenskarna skött
sig bra under de Olympiska spelen, och det från den högste till
den lägste. Vår största seger var organisationen, vår största
glädje var att få känna, att vi nu vilja och våga jubla över
svenska framgångar, både officerares, polisers och socialistiska
kappspringares. Vi ha lärt oss från de gamla Olympiska spelen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
