Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt och danskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 SVENSKT OCH DANSKT.
Då efter sekler av danskt förtryck och ännu flera sekler av
ständiga krig med vild grymhet och många ömsesidiga
löftesbrott Sverige stod som den slutlige segraren gentemot
Danmark och hade införlivat Sydsverige med det övriga Sverige
och slutligen tvungit Danmark att till oss avstå Norge,
kvar-levde nog mer eller mindre under medvetandets tröskel litet av
samma sorts känsla, varmed spanjorerna även efter Granadas
erövring betraktade morerna, och om dessa känslor mer och
mer blekna, giva de dock en grundton.
Den lärdaste kännare vi ha på förhållandet mellan Sverige
och Danmark under unionstiden yttrade till mig: »Svenskarna
ha under århundraden helt naturligt betraktat danskarna med
något av den obildades avundsjuka och ovilja mot den bildade.»
Vår storhetstid och glansen från våra segrar i Tyskland,
Österrike, Polen, Ryssland och Danmark gav oss sedan ett visst
övermod, vilket under 1800-talets senare hälft slog om till sin
motsats. På den danska rikare kulturen blickade under den senare
tiden blott ett fåtal svenskar med den rätta avundsjukan. Den
allmänna svenska jargonen har länge varit ett skämtande med
de småborgerliga förhållandena i Danmark, avbrutet av små
väl-visa suckar om det goda exempel danskarna ge på enkla
levnadsvanor, något som jag personligen aldrig råkat på i
Danmark, men som kanske funnits under Fredrik VI:s milda spira,
och en önskan, att svenskarna också måtte lära sig att sko sig
lika bra som det penningälskande danerfolket. De bittrare
anlagda konstatera med glädje dels att svenskarna sedan 1905 söka
undvika att köpa från Danmark, dels att danskarna i sin oro att
förlora alldeles särskilt dumma och oekonomiska kunder börja
försöka sig med vänliga ord om Karl XII, Anders de Wahl och
Selma Lagerlöf i förhoppning om att blidka en och annan
svensk. Kort sagt, om sanningen skall fram, råder det en viss
ovilja mot det andra brödrariket, och de flesta tycka det är
riktigt vilsamt att äntligen få säga sitt hjärtas mening 0111 de två
släktfolken, med vilka vi förut trodde oss vara vänner,
åtminstone på det kulturella området. Detta förhållande är i min
tanke beklagligt. Vi ha behov av, därom är jag enig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
