Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mondän tidningsredaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 EN MONDÄN TIDNINGSREDAKTÖR.
219
gäves, köttsligheten tittade fram diskret ur volauventen, ohöljt ur
tournedoserna. — En gång, det var hos den gamle prins
Napoleon, fick Meyer en verklig chock: »Ser Ni, unge man», sade
Napoleon III:s kusin men sin vanliga bryskhet, »regeringsformen
betyder intet!» Arthur Meyer blev perplex: skulle den fri tänkande,
radikale Prins Plon-Plon rent av vilja nöja sig med att bliva
president? Han blev dock snart lugnad: »Om», sade prinsen, »en
dam går in på att besöka Eder i Eder ungkarlsvåning, brukar
hon vanligen låta Eder lova att behandla henne som Er syster,
men om Ni sedan skulle vara nog dum att hålla detta löfte,
skulle hon aldrig förlåta Eder. Nå, jag ber republiken komma
i min ungkarlsvåning, förstår Ni» Det återstod för Meyer blott
att vördnadsfullt instämma och buga sig.
Med den kostligaste naivitet erkänner Meyer, att han böjer
sig för allt galonerat. Vår tid har, Gudi klagat, alltför liten
vördnad för auktoriteter, men Meyer visar, att man också kan
få för mycket av det goda.
Den petersburgske polisprefekten Levachof hade allvarligen
förehållit Meyer att han i sin tidning borde prisa och lovsjunga en
liten näpen fröken vid namn Blanche dAntigny. Meyer hade endast
att leende buga och säger, att han, »ivrig att göra generalen
en tjänst», skyndade sig att med önskad effekt upphöja hennes
talang. Då Blanche hade kreerat Marguerites roll i Petit Faust,
bjöds Meyer att vara med på festen, och han avtrycker brevet
i sin bok: »Jag kan ej glömma, vad Le Gaulois, tack vare Er,
gjort för mig. Min vänskap. Blanche.»
Vänner av den omedvetna humorn kunna fä en riktig högtid
av kapitlen Le dreyfusisme och Lantisémitisme. Man fattar
ungefär arten av den persilja, som pratades i vissa parisiska
salonger, då dessa två så aktuella ämnen kommo på tal. Den
belåtna smidighet, varmed den förbindliga redaktören söker
eska-motera bort fakta, är av en fullkomligt burlesk verkan: »Jag
anser», heter det, »att många goda fransmän oroades, i sin
vidskepliga vördnad för formen, genom att försvarsadvokaten ovetande
papper förelagts rätten, eller att de tjusats av de stora orden:
rättvisa och sanning, och att känsliga själar plågats av olyckor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
